JonnaLP

Vilken bra början på en fredag. Sitter här med en rykande kopp kaffe, med en massa inspiration och med albumet A Crow Left Of The Murder (2004) med Incubus i min nya bärbara högtalare (med dynamisk bas). Lyssna på albumet, inte minst låten "Megalomaniac", alla gör det och de e cool!
   Förövrigt så har jag varit vaken  sedan 03:30 eftersom att jag åkte till sjukhuset och jobbade färdigt det jag inte fick gjort igår kväll pga gårdagens "aktivitet" som jag tänker berätta om härnäst.
   Jo det var såhär dåva, att far min skulle köpa någon bil av en snubbe som sålde sin Mercedes på blocket. Mannen var av en relativt ung ålder och ville göra affären i Huddinge. Han var även väldigt nogrann med att bilen skulle betalas kontant på plats.
   Så med en fet bunt färskpressade 500-lappar i ett brunt kuvert i innerfickan och en stilett i ytterfickan ("För säkerhets skull, man vet ju aldrig", som pappa sa) hoppade vi in i bilen och gav oss iväg. När vi kom till mötesplatsen så verkade det som om att försäljarN aldrig skulle komma. Gång på gång fick vi ringa honom, men vi fick inga klara svar. Han sa bara att han var på väg. Medans vi väntade så gick vi runt o kollade efter bilen vi skulle köpa men vi hittade den inte någonstans.
   Efter en stund körde en grå Opel förbi oss och vinkade genom fönstret att vi skulle följa honom, och så gjorde vi. Dock verkade killen inte ha något slutmål i bilfärden, utan ledde oss i konstiga riktningar som om att han inte själv visste vart han skulle köra. Tillslut körde han in på en öde skolgård och ställde sig så att hans bil blockerade en av de två vägar som ledde ut från gården.
   Detta reagerade faderN på och slirade iväg en u-sväng med handbromsen. Det var något lurt med hela affären. Solklar setup. Vi ringde killen igen efter detta och undrade vad han sysslade med, så fick vi två nya adresser som vi skulle mötas på, fast han ville inte avslöja vart bilen vi skulle köpa fanns, än mindre dess registreringsnummer. Så vi drog.
   När vi kom hem kollade vi upp regnumret på bilen vi följde efter (som jag antecknade för säkerhets skull), det visade sig att bilägarens namn och namnet som uppgavs av försäljaren inte var samma. Gangsta.

Sov 3,5 h i natt, men var faktiskt mer pigg än vanligt när jag vaknade. Jag måste nog ha vart i ett R.E.M-stadie (http://sv.wikipedia.org/wiki/REM-s%C3%B6mn) när klockan ringde. På jobbet trodde jag att jag var relativt pigg, men när jag sedan bytte om från arbetskläderna till civila, låste skåpet för att gå ut ur omklädningsummet och när jag med dörren halv-öppen upptäckte att jag bara hade underkläder på mig så insåg jag att jag nog inte var helt vaken ändå. Men nu, efter 2 koppar kaffe och planer på att snart dra en 40-60 min jogg så förbluffas jag återigen över hur lite sömn man egentligen behöver.
   Stort plus idag är också att jag fick en Metro som annars alltid brukar vara slut vid lunchtid när jag åker hem. Saker värda att veta som skrevs:

* Mer än hälften fett i färdigmat
* Manson kommer till Metaltown i sommar
* Ny säsong av Hjälp! börjar 21:30 ikväll på tv4
* Fuskpäls=miljöbov

m.m. m.m.

Klockan är tjugoövernio och det här är ekot!

GODMORGON

Jag tror jag måste börja sova mer, sömnlösheten har en destruktiv verkan på mitt sinne. Imorse var jag helt väck när väckarklockan ringde vid 9. Jag blev sjukt rädd, hoppade upp ur sängen och praktiskt taget skrek "Ja klart, men om du vill så FÅR du sätta in Boromir i kylskåpet". En halvminut senare kollade jag mig själv i den 50 cm långa spegeln på mitt rum och undrade vad jag sysslade med. Helt dum kände jag mig.
   Dagen har varit rätt produktiv. Inte fysiskt, för jag har inte gjort så mycket. Däremot har jag dealat en del och kännt mig som en del av människans ekosystem, vilket stimulerade min livsglädje.
   Jag fick dessutom reda på idag att jag ska spela bas i Bredängs församling nu på söndag, och inte om 2 veckor som jag tidigare trott. Den här nyheten fick mig att se en positiv sida av att Fbg åkte ut från körslaget, för nu har jag mer tid att träna på låtarna (som jag inte ens fått ännu) istället för att träffa peeps från hemstaden som jag skulle gjort på lördag annars. Lättnad.
   Förövrigt har jag spenderat tid med min lillebror idag. Han blåste mitt redan torra hår och borstade det (dvs lekte frisör) medans jag låg på mage i min säng och knappade på laptopen, vi har ritat (som hastigast) och kört rally ute i januarikylan.
   Men nu tänkte jag ta tillfället i akt och bättra på mina sömnvanor, dvs stänga av datorn och släcka lampan innan klockan slår 02:00.

Sieben Acht, Guten Nacht



Sjukt biff ser jag ut och vara med, pga alla höndra lager kläder man måste ha för att inte frysa!



Okej, bilden är inget skrytobjekt, jag var faktiskt relativt omotiverad när min bror tvingade mig att rita. MEN jag lägger upp den för att skylta med min kärlek för min syster (om ni inte har fattat det än så äre vi 2 på bilden).

Skoj, nu pallar man inte ens kolla på det programmet längre. Någon idé om vad jag nu ska hitta på under lördagkvällarna här uppe i staden med stort S ?
   Dagen har vart ganska tråkig. Jobbade ett par timmar, sen kom jag hem för att hitta pappa ute i skogen med en lägereld på g. Det var doock hög mysfaktor, när vi satt alla samlade och grillade korv som riktiga finnar över en eld, med pinnar som vi själva täljt ur tunna grenar.
   Jag har förövrigt en teori om varför Fbg åkte ut från körslaget idag. JO listen up, det är för att alla falkenbergare är ute och dricker langaröl (vilket jag iofs också hade gjort om jag hade vart hemma) istället för att rösta. Och tanterna som annars skulle heja på vår fina lilla kör hinner ju somna innan programmet är slut.
   Rätt off man känner sig när folk från hem ringer och smsar från lördagens fest, tankade och glada medans man själv sitter på sitt lilla och fruktansvärt kalla rum, letandes efter en låt som finns på ett Need For Speed spel från stenåldern. Så har mitt axelband gått sönder med, ofta det händer ens..
   Fan va opepp jag blev nu, FAN. Vill ju bara va dricka öl, va kärleksFULL och sprida glädje åt folket.

Knappt overklig känsla det var att vakna idag, kändes som om att jag inte hade sovit ett skit. Men vafan, man är ju ung än, och ska jag va ärlig så har jag inte kännt mig tröttare idag än vanligt. Jag är för metal för att va trött, och sova kan man göra när man bli gammal.
   På tal om gammal, patienterna på mitt jobb är ofta gamla/äldre människor. Första rummet jag städade imorse vid åttatiden innehöll just en sådan, i tantform. Oftast ligger patienterna och halvsover vid den tiden, men hon var pigg som fan och hoppade omkring och drog upp persienner fast det knappt hade ljusnat ute.
   "Oj oj oj va klart det är ute idag, det kommer bli en jättefin dag, jahaja!" sa hon. Jag sneglade ut genom fönstret och noterade att det fortfarande var helt grått och mulet ute.
   "Eh.. jaa, det får vi hoppas" var det enda jag i stundens förvirring (ja, för jag visste inte om hon skämtade eller inte) kunde få ur mig. MEN det det visade sig att dagen blev helt solig och molnfri. Jävla synsk-tant :D
   På tal om jobb, så fick jag torka en stor pöl med färskt blod direkt ur benet på en gubbe idag. Mopparna va helt röda efteråt. Tur att man inte är känslig! Som Maddis exempelvis, som svimmar tillochmed pga en liten bloddroppe från sitt eget finger.
   Kommer ihåg en gång i högstadiet när Maddis inte var i skolan på förmiddagen (hon var alltid där annars). Hon kom ditstapplandes någon gång vid lunch och berättade att hon hade svimmat i duschen, som på den tiden hade stengolv. Bara tanken på att hon hade legat naken och avsvimmad på ett stengolv var ljuvlig föda åt mina skrattmuskler, men att hon hade skrapat upp en bit hud mellan näsa och mun så det såg ut som att hon hade hitler-mustasch gjorde händelsen till något jag aldrig kommer glömma och aldrig någonsin kommer sluta att skratta åt. Även i skrivande stund ligger jag och gottar mig. Maddis är för härlig, ljuvlig, och en av de viktigaste personerna i mitt liv. Hon är min syster, min son, min älskling <3



Maddis (utan hitler-mustasch) & Nån medvetet handikappad tjej (nej, jag har inget emot handikappade)

Min helg har vart superb på o-ren franska. Jag har inte gjort något speciellt, men jag känner mig så alive. Jag känner mig sjukt filosofisk och djup, mitt sinne har liksom öppnat sig på något konstigt höger. Jag kan för första gången i mitt liv tänka klart, och jag gillar läget. Jag gillar mitt liv, inte minst att jag är fri från fenomenet jag gärna vill kalla för förhållande, för ärligt talat, det jag var i var nog rätt så långt från ett förhållande som man kan komma. YAY jag dissar i min blogg, sårar, styckar, men det känns bra. Jag är redo att börja på ny kula, och ja, jag gillar läget.
   Jag misstänker starkt att det var det enformiga och destruktiva tänkadet som var inkluderat i förhållandet som saktade ner mig, men nu ser jag alla möjligheter och blivit blind för problem. Jag har fått jättemånga lösningar under helgen angående framtid, karriär, olika delar till låtar som inte har passat men som plötsligt gör det, lösningar till egna frågeställningar. Jag hör, ser och förstår saker på en klar nivå, och det är en otroligt befriande känsla.
   Fast nu blev jag sjukt distraherad av något hemskt intressant (sanning & konka på msn), och kan därför inte koncentrera mig på att vara intellektuell och vis här längre.

SEE YA, WOULDN'T WANNA BE YA
(serri, jag vill inte va er, jag vill va mig själv)

Nämen! Kollade min statistik precis, och med tanke på att jag har varit rätt dålig på att uppdatera min blogg så var jag övertygad om att linjen i diagrammet för antalet besökare skulle ligga platt på noll, men jag hade tydligen inte koll (jag var tvungen att rimma förlåt). Bara för det blev jag såpass uppmuntrad att jag bestämde mig för att dra ihop ett till inlägg, since jag har tankar i skallen.

Igår natt snackade jag med en vän om den första förälskelsen man får uppleva. Ingenting kan mäta sig med den första riktiga kärleken. Varken hans eller mina förhållanden har kännts exakt som den första, vilket har varit lite frustrerande. Men grejen är den att jag inte tycker att man ska ta för givet att man kommer att känna samma sak för någon annan igen. Ni som har varit med om det förstår vad jag snackar om; torr i munnen, kroppen skälver, man stammar, fryser och är varm på samma gång. Visst kan man ju känna det, men inte på samma sätt som första gången det händer. Anledningen? Jo, allting känns mer första gången när det är nytt och främmande. Nu tänker jag vara såpass fräck att jag drar en parallell till alkohol (detta funkar bara för de som gillar att dricka).
   Första gången man dricker sig berusad så är man mer känslig, man vet inte riktigt hur man ska hantera den nya upplevelsen. Och om allt går rätt till så känns det så jävla bra, bland de bästa saker som har hänt en. Nästa gång man dricker kanske man tror att man klarar av mer än vad man gör och allt går åt helvete. Det är inte hela världen, det är bara att hoppa på det igen fast denna gången är man lite visare. Man lär sig av sina misstag.
   Folk som har vant sig vid alkoholens effekt kan dricka på ett mognare sätt, de är inte lika känsliga och vet oftast vad de tål och inte. Men jag förutsätter att man fortfarande tycker att det är lika kul som första gången man drack. Man har bara lärt sig att hantera det bättre.
   Är det inte lite samma sak som med kärlek? Man får erfarenhet, blir visare och förstår sig själv på ett helt annat sätt, men vill fortfarande ha kärlek lika mycket som första gången.
  När jag dricker idag förväntar jag mig inte att jag ska känna som första gången, utan för att jag ska vinna något bra ur det, oftast en jävla massa kul. Hittar jag en kärlek så förväntar jag mig inte att det ska kännas som första gången, utan att jag ska få ut något bra ur det. Och vad som känns bra, det vet man inte förän det verkligen händer.
  Det bästa är, listen closely, att det blir ju bara bättre hela tiden. Jag skulle inte vilja festa om jag hade vetat att det fortfarande hade varit på den nivån när man började. Samma sak med kärlek och sex. Så otroligt jävla komplicerat och omständigt, man fattar ingenting. Nu är man mognare och mer erfaren, det är det som är så jävla tryggt.
   Jag vet inte om jag har tappat er totalt, men vad tror ni, finns det något vett i det jag skriver?

Skål!

Livet är ljuvligt. Är helt upprymd av positiva tankar och känslor. Jag tror det måste vara för att vädret älskar mig, och jag älskar vädret tillbaka. Kände mig riktigt peppad och drog iväg för att jogga imorse (med P.O.D's album Satellite). Skogen som finns vid min fars hus här uppe i 08-land är så sjukt inspirerande, filosofiska tankar och nätta lyrics föds i den skogen på stubben (hööööh, jag är n3rd).
   Jag tänkte fortsätta med min nördighet lite till och berätta att jag har kommit till insikt när det gäller mitt lovelife. What the hell was I thinking? Men det är nytt år, och jag är 100 centimeter visare.
   2008 var ett kickass år, det bästa i mitt liv. 2009 har börjat harmoniskt, och jag har rövstora förväntningar.