JonnaLP

Japp, jag har finally gjort det. Jag har börjat cykla till skolan ^^ Idag var andra gången, och hittills har det gått bra, så länge det inte blåser eller regnar. Jag är så stolt över mig själv. 
Har stött på ett problem dock. Övergångsställen. Man har äntligen fått upp farten, så ska man köra över och en bil närmar sig. Då bromsar man ner lite så att bilen ska hinna köra först, men det hinner den aldrig så man måste stanna helt och vänta. Och vad gör bilen då? Jo, stannar den också. Visst, jättesnällt av bilisten, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lite irriterad. Tacksam, men trött för att man måste trampa upp farten igen.

Min cykel suger

Hej seriöst. Känner mig som en mjukis idag. Otroligt sentimental. Det kan vara José Gonzalez´s Heartbeats som gör det, vad vet jag.
Ibland undrar jag om människor tänker lika mycket som jag gör. Kan de känna sympati för människor som de inte känner, lider de med andra människor? Jag hatar att jag lever mig in i människors situationer. Oftast när folk sitter och äter?? Jag kan ogilla en människa, så ser jag henne eller honom sitta och äta tyst för sig själv. Då stannar allt upp, och jag tycker synd. Undrar vad som rör sig i människans huvud, jag inser att jag egentligen inte känner personen. Jag liksom måste förstå. Är det normalt? Dessutom har jag en tendens till att överdriva. Tänk om det inte alls är synd om de människor jag går runt och tycker synd om? Tänk om jag fått fel uppfattning? Då har jag gått runt och mått dåligt helt i onödan.
Gör folk så, eller am I on my own?


Nu har jag lyssnat på Heartbeats 13 gånger i rad.