JonnaLP

Nämen! Kollade min statistik precis, och med tanke på att jag har varit rätt dålig på att uppdatera min blogg så var jag övertygad om att linjen i diagrammet för antalet besökare skulle ligga platt på noll, men jag hade tydligen inte koll (jag var tvungen att rimma förlåt). Bara för det blev jag såpass uppmuntrad att jag bestämde mig för att dra ihop ett till inlägg, since jag har tankar i skallen.

Igår natt snackade jag med en vän om den första förälskelsen man får uppleva. Ingenting kan mäta sig med den första riktiga kärleken. Varken hans eller mina förhållanden har kännts exakt som den första, vilket har varit lite frustrerande. Men grejen är den att jag inte tycker att man ska ta för givet att man kommer att känna samma sak för någon annan igen. Ni som har varit med om det förstår vad jag snackar om; torr i munnen, kroppen skälver, man stammar, fryser och är varm på samma gång. Visst kan man ju känna det, men inte på samma sätt som första gången det händer. Anledningen? Jo, allting känns mer första gången när det är nytt och främmande. Nu tänker jag vara såpass fräck att jag drar en parallell till alkohol (detta funkar bara för de som gillar att dricka).
   Första gången man dricker sig berusad så är man mer känslig, man vet inte riktigt hur man ska hantera den nya upplevelsen. Och om allt går rätt till så känns det så jävla bra, bland de bästa saker som har hänt en. Nästa gång man dricker kanske man tror att man klarar av mer än vad man gör och allt går åt helvete. Det är inte hela världen, det är bara att hoppa på det igen fast denna gången är man lite visare. Man lär sig av sina misstag.
   Folk som har vant sig vid alkoholens effekt kan dricka på ett mognare sätt, de är inte lika känsliga och vet oftast vad de tål och inte. Men jag förutsätter att man fortfarande tycker att det är lika kul som första gången man drack. Man har bara lärt sig att hantera det bättre.
   Är det inte lite samma sak som med kärlek? Man får erfarenhet, blir visare och förstår sig själv på ett helt annat sätt, men vill fortfarande ha kärlek lika mycket som första gången.
  När jag dricker idag förväntar jag mig inte att jag ska känna som första gången, utan för att jag ska vinna något bra ur det, oftast en jävla massa kul. Hittar jag en kärlek så förväntar jag mig inte att det ska kännas som första gången, utan att jag ska få ut något bra ur det. Och vad som känns bra, det vet man inte förän det verkligen händer.
  Det bästa är, listen closely, att det blir ju bara bättre hela tiden. Jag skulle inte vilja festa om jag hade vetat att det fortfarande hade varit på den nivån när man började. Samma sak med kärlek och sex. Så otroligt jävla komplicerat och omständigt, man fattar ingenting. Nu är man mognare och mer erfaren, det är det som är så jävla tryggt.
   Jag vet inte om jag har tappat er totalt, men vad tror ni, finns det något vett i det jag skriver?

Skål!