Tanter kan

Knappt overklig känsla det var att vakna idag, kändes som om att jag inte hade sovit ett skit. Men vafan, man är ju ung än, och ska jag va ärlig så har jag inte kännt mig tröttare idag än vanligt. Jag är för metal för att va trött, och sova kan man göra när man bli gammal.
   På tal om gammal, patienterna på mitt jobb är ofta gamla/äldre människor. Första rummet jag städade imorse vid åttatiden innehöll just en sådan, i tantform. Oftast ligger patienterna och halvsover vid den tiden, men hon var pigg som fan och hoppade omkring och drog upp persienner fast det knappt hade ljusnat ute.
   "Oj oj oj va klart det är ute idag, det kommer bli en jättefin dag, jahaja!" sa hon. Jag sneglade ut genom fönstret och noterade att det fortfarande var helt grått och mulet ute.
   "Eh.. jaa, det får vi hoppas" var det enda jag i stundens förvirring (ja, för jag visste inte om hon skämtade eller inte) kunde få ur mig. MEN det det visade sig att dagen blev helt solig och molnfri. Jävla synsk-tant :D
   På tal om jobb, så fick jag torka en stor pöl med färskt blod direkt ur benet på en gubbe idag. Mopparna va helt röda efteråt. Tur att man inte är känslig! Som Maddis exempelvis, som svimmar tillochmed pga en liten bloddroppe från sitt eget finger.
   Kommer ihåg en gång i högstadiet när Maddis inte var i skolan på förmiddagen (hon var alltid där annars). Hon kom ditstapplandes någon gång vid lunch och berättade att hon hade svimmat i duschen, som på den tiden hade stengolv. Bara tanken på att hon hade legat naken och avsvimmad på ett stengolv var ljuvlig föda åt mina skrattmuskler, men att hon hade skrapat upp en bit hud mellan näsa och mun så det såg ut som att hon hade hitler-mustasch gjorde händelsen till något jag aldrig kommer glömma och aldrig någonsin kommer sluta att skratta åt. Även i skrivande stund ligger jag och gottar mig. Maddis är för härlig, ljuvlig, och en av de viktigaste personerna i mitt liv. Hon är min syster, min son, min älskling <3



Maddis (utan hitler-mustasch) & Nån medvetet handikappad tjej (nej, jag har inget emot handikappade)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0