JonnaLP

Sitter i klassrummet en varm sommardag. Vi har två gästföreläsare från musikbranschen och jag har precis doppat hela huvudet i en fontän för att svalka av mig. Vi får en uppgift av föreläsarna, men jag åker med en av dem på ett möte för att få in en fot i branschen. Han kör en cabbe genom Stockholm, jag är livrädd. Han är en galning och kör nästan över en mamma och barnvagnen hon skjuter framför sig. Plötsligt stannar vi och han berättar att han vill att jag ska träffa någon. Min tonåriga son som jag inte ens visste fanns. Han är lång och mörkhårig. Bruna ögon har han med. Jag står och undrar hur min son inte liknar mig alls, jag är ju blåögd och blond. Detta får jag dock svar på, när jag senare följer mig själv utanför min kropp ser jag att även jag har utländskt påbrå. Vi är tydligen från mellanöstern.
Sonen tar med mig till en stor terass på en byggnad. Där sitter resten av släkten som jag aldrig träffat. Farfar, morfar, farbröder, kusiner. Max 10 personer. Vi sätter oss ner, men familjen vägrar att ta emot mig. De tycker att jag borde ta tag i mitt liv och avfärdar helt mitt karriärval. Ju längre tiden går desto fler förolämpningar slungas mot mig. Jag blir kränkt och ledsen och reser mig för att gå. På väg ut från byggnaden ser jag min son resa sig och slå den gamle mannen (farfar, morfar?) i huvudet med ett hårt avlångt föremål. Han måste ha dött. Min son följer med mig ut, men situationen är nu mycket värre. Familjen tål inte att tonårspojken tagit den gamle mannens liv, och snart är en av kusinerna bakom oss med en kulspruta. Han ögon utstrålar inget annat än rent hat. Han börjar skjuta mot oss, min son blir träffad först. Förtvivlat får jag tag på en träklubba men även jag känner kulorna tränga in genom min hud. Jag försöker kasta klubban på mannen med kulsprutan, men krafterna sviker. Jag ser min son falla ner till golvet, och snart gör jag honom sällskap. Jag vaknade innan jag slog i marken.

Mina drömmar har vart ganska jobbiga på sistone. I natt var inget undantag.