cry me a river


Det är så många människor jag saknar. Så många att jag har svårt att hålla koll på vilka de egentligen är. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vem det är jag saknar för stunden, men jag känner ändå denna saknad inombords. Olyckligtvis vet jag inte vem eller vilka som skulle fylla detta hål av saknad. Kanske är det inte ens en specifik person, kanske har jag inte ens träffat människan än.
Alla mina närmaste, eller de som varit det under åren, är utspridda överallt runt omkring världen. Människor som förr brukade va så nära. Det kanske är min uppgift att just nu skapa nya starka relationer med människor, men de fyller väl inte upp tomrummet de andra lämnat? Och problemet ökar ännu mer när man skiljs från dessa också. Ju fler nära vänner man har, desto fler avsked blir det. Och avsked, det är något jag har haft min del av. Jag hatar dem.
Jag låter sorglig, jag vet, men jag saknar verkligen så många människor i mitt liv, även fast det kryllar av folk runtomkring mig. Det är svårt när inte ens jag själv vet exakt vad jag behöver.. eller vem. "Vad" tar inte bort ensamhet hos en människa, jag är säker på att det är "vem". Jag vill inte vara ensam mer.

People always leave

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0