Fråga:
Varför tänker jag på dig?
Allt oftare. Du förtjänar det inte, ändå kan jag inte släppa det. Kanske är det bara tillfälligt, kanske är jag bara desperat? Nä jag är definitivt inte desperat. Men vad är det? Detaljrika tankar övergår i drömmar som jag är rädd ska fästa sig som en möjlig verklighet i mitt huvud. Du nästlar dig in, som en drog äter du upp mig inifrån och lämnar mig när jag behöver dig som mest. Tro inte att jag snackar om hjärtat, utan det är min hjärna du muckar med. Jag förstår mig inte på dig, vad du vill och hur du tänker. Jag kan läsa dig som en öppen bok, men ibland verkar det som om att andra sidor har stoppats in där gamla slitits ut. Du är konstig. Det är du. Men jag måste nog vara ännu konstigare, när min hjärna blir så uppfylld av tankar, drömmar och diverse information att jag ibland tappar bort mig själv och mina principer.
Kanske är det för få timmar av sömn, kanske är det för helgens förlust av hjärnceller, kanske för att klockan är halv ett på natten, kanske för att det är så mycket som pågår i mitt liv, kanske för att jag lever på ett sätt som jag inte är van vid. Kanske är det därför jag ena sekunden söker stabilitet och desperat söker närhet (kärlek?), och andra sekunden helt vill vara för mig själv och göra min grej.
Hur älskar man någon man hatar? Hur hatar man någon man älskar?
A moment of weakness. Ensam är stark.
Allt oftare. Du förtjänar det inte, ändå kan jag inte släppa det. Kanske är det bara tillfälligt, kanske är jag bara desperat? Nä jag är definitivt inte desperat. Men vad är det? Detaljrika tankar övergår i drömmar som jag är rädd ska fästa sig som en möjlig verklighet i mitt huvud. Du nästlar dig in, som en drog äter du upp mig inifrån och lämnar mig när jag behöver dig som mest. Tro inte att jag snackar om hjärtat, utan det är min hjärna du muckar med. Jag förstår mig inte på dig, vad du vill och hur du tänker. Jag kan läsa dig som en öppen bok, men ibland verkar det som om att andra sidor har stoppats in där gamla slitits ut. Du är konstig. Det är du. Men jag måste nog vara ännu konstigare, när min hjärna blir så uppfylld av tankar, drömmar och diverse information att jag ibland tappar bort mig själv och mina principer.
Kanske är det för få timmar av sömn, kanske är det för helgens förlust av hjärnceller, kanske för att klockan är halv ett på natten, kanske för att det är så mycket som pågår i mitt liv, kanske för att jag lever på ett sätt som jag inte är van vid. Kanske är det därför jag ena sekunden söker stabilitet och desperat söker närhet (kärlek?), och andra sekunden helt vill vara för mig själv och göra min grej.
Hur älskar man någon man hatar? Hur hatar man någon man älskar?
A moment of weakness. Ensam är stark.
Kommentarer
Trackback
