JonnaLP

Alla borde ta tillfället i akt och bete sig emot samhällets (och sina egna) normer samt kulturella mönster då och då.

Idag överraskade jag mig själv med att bjuda in en dörrknackande kille från Prag som ville sälja sina målningar för att få studiepengar. Första reaktionen när en försäljare tar kontakt med en på ett personligt plan är oftast att ta avstånd. Ordet "nej" ligger färdig på tungan för att användas. Men idag var jag lätt road av tanken att bjuda in denna främling för att visa sina teckningar. Vi småpratade lite smått om studier och andra vardagliga fenomen, och denna mellanmänskliga 10-minuters-interaktion slutade med att jag faktiskt köpte en fin blyertsteckning med två bedjande händer.

Detta är en uppmaning till alla att ge människor en chans. Nu kanske man inte ska gå med på att lyssna på världens alla försäljare, utan man märker ganska snabbt vad människan är för en typ. I detta fall märkte jag genast att Daniel, vilket var hans namn, var en ärlig och osliskig människa som tagit en väns råd att försöka sälja sina fina bilder.

Detta var alltså dagens goda gärning, inte bara till honom utan medvetet och undermedvetet även till mig. Det medvetna var tavlan som jag köpte till mig själv, det undermedvetna var den livsglädje jag fick av att bryta mitt vardagliga mönster här i Hultsfred. Att han kom hit blev som en påminnelse om att livet är oförutsägbart och fullt av överraskningar. I både små som stora skalor.

Tack.