JonnaLP

Jag blir helt seriöst och ärligt besökt av samma person varje natt. Du va där inatt igen, vad vill du mig? Eller är det jag som vill dig något? Det enda jag vet är att jag tror att jag vet att jag tror att jag gillar det.
   Dagens beslut: Jag ska spela i kyrkan den 21:a. Julsånger, i funkversion om det vill sig riktigt väl. Ingen röjfest direkt, men hey, jag får ju spela iallafall. Och det ser jag fram emot !

Jag har kommit fram till en sak, jag älskar julkalendrar och chansen att vinna (även om man sällan gör det). Jag har för nuvarande 3 kalendrar på mitt rum och följer nog ett 20-tal på internet samt svenska och finska julkalendrarna på TV! Det är nog rätt galet..
Förövrigt så tittade jag precis på sista avsnittet av Prisonbreak säsong 3. Extremt beroendeframkallande och något jag verkligen kan rekommendera. Väntar otåligt på att säsong 4 ska komma ut på dvd-box och Michael Scofield står högt upp på min önskelista i år. Synd bara att tomten inte alltid ger en allt man vill ha, men i år håller jag tummarna extra!
   Men neheni, nu ska jag lägga mig ner och drömma massor. Undrar vad min hjärna har att bjuda på ikväll. På sistone har jag sett väldans mycket av en särskild person som jag umgicks rätt mycket med ett tag i somras, what does it mean?

Sleep tight folks!

Ps. Bara för att jag är så jävla shysst så ska jag tipsa om min favoritkalender hittills! Den finns på mode.feber.se . Enjoy!


(psst tomten! This is what I'm talking about)

Eller vad det var för dag igår, ska jag väl säga nu när datumet byttes efter spöktimman.
   Jag sjöng för dig i min ensamhet i de tomma korridorerna på mitt jobb. Men jag vill inte ringa dig, jag vill inte höra din röst och påminna mig själv om allt jag älskar hos dig. Inte heller vill jag tänka på varför jag hatar dig, jag orkar inte gå runt och vara arg hela tiden, det är alldeles för destruktivt.
   Jag vet inte ens om just du läser det här, men det är väl detsamma antar jag. Det skulle ändå inte förändra någonting.

Det är så mycket jag är missnöjd med, till och med den nya "designen"  av min blogg. Den är urk, men jag orkar inte hålla på. Hur fan har storbloggare tid att göra alla saker de skriver om och samtidigt hålla uppe en snygg blogg? Svara på det någon, för snälla, jag undrar verkligen.

Innan jag avslutar dagens hoppiga inlägg utan någon som helst disposition så ska jag skriva av allt krafs som är innehållet av min helg.
Fredag: Sov 12 h, kollade på hem till gården, åkte till jobbet, kollade idol, blev glad för Johan Palm åkte ut, kollade prisonbreak, sov.
Lördag: Gick upp på förmiddagen, bakade hemmagjorda pepparkakor med bror och pappas fru, käkade deg tills jag fick ont i magen (som vanligt), tomtade (dvs smög omkring i novembermörkret och kikade in genom grannars fönsterrutor utklädd som en tomte) med lillebror, spelade den försvunna diamanten, kollade thriller, kollade prisonbreak, sov.
Söndag: Följde frivillgt med till kyrkan pga jultemat som utlovades, snackade skit och gjorde business med micke, gick på julmarknad, köpte afrikanskpojke-pin från rädda barnen, kollade gamla foton från pappas barndom, jobbade, kollade en snutt finska idol, 3 avsnitt prisonbreak, skriver dethär.

En liten fördjupning i lördagens tomtning kan vara lite värt att skriva om för det var en upplevelse även för mig och inte bara för min lillebror.
   Vid vårt hus finns en skog och när jag och min bror gick på bilvägen brevid hörde vi en massa krasanden av grenar och kvistar som bröts i den mörka skogen. Efter all inflytande som Twin Peaks har haft på mig så fick jag världens rysningar och lös in i skogen med ficklampan för att se vad det var där inne i mörket. Ljuden var borta och i skogen syntes ingenting. Plötsligt skrek min bror till! Han såg något i skogen, ett ljus och något rött. Det gick snart upp för oss att det var jultomten! Min bror började springa in i skogen men ljuset och tomten försvann. Jag var tvungen att springa efter min bror, man såg inget i skogen utan ficklampan och han kunde ju när som helst snubbla över något. Vi stannade efter ett tag, undrandes över vart tomten hade tagit vägen, då han visade sig själv åter igen, fast längre bort än där han hade stått tidigare. Min bror ropade till tomten att han skulle vänta och satte fart mot ljuset igen. Marken började luta brant uppåt och det kändes som om jag var med i blair witch project när jag andfått kämpade mig uppåt i pappas tunga arbetarstövlar, med det svaga ljuset från ficklampan gungandes framför oss.
   Ju länge in i skogen vi gick desto mörkare blev det. Några gånger till visade sig tomten, men han rörde sig snabbt och snart var han borta. När han inte dök upp igen på ett tag så lyckades jag övertala min bror att  vi skulle återvända hem.
   Det var helt seriöst en ganska läskig upplevelse. Spännande, men läskig.

När jag vaknade igår morse så undrade jag någon sekund varför jag mådde så dåligt, men när jag såg alla ihopknycklade toapappersbitar som låg omkring hela golvet blev jag snabbt påminnd om nattens nyhet. Fan också. Fan fan fan! Hela dagen blev pissig. Hur ska jag orka ta mig igenom dethär igen? Ni, särskilt du, kan inte ana hur illa det faktiskt känns. Mitt ordförråd är inte tillräckligt utvecklat för att jag någonsin ska kunna förklara för er.
   Inte nog med det så har all snö försvunnit, bortsett från de få fläckarna som ligger vid vägkanterna och plågas av förbipasserande bilars avgaser. 15 cm snö bortblåst på en dag, likaså lyckan du fyllde mig med.
   För att ha annat och tänka på så var jag förövrigt på konferens igår om Riksbankens prognoser över hur den finansiella krisen ska påverka Sverige och Världen under de två kommande åren och om nyheter för småföretagare, vilket var det mest stimulerande jag har gjort på nån månad. Jag var även och käkade någon slags julmat på märsta byggcenter för företagets del. Den billiga skolmats-skinkan och eldorado musten var väl inte så mycket att hurra för, men årets första glögg var både efterlängtad och god.
  
I think I'm the first one to say that I wish I could turn ahead time

Jag sitter på mitt rum i huset hos far i huvudstaden. Brevid mig brinner ett ljus i en röd glasskål som utstrålar värme, värme som jag inte känner. Mitt rum är kallt tjufyrasju och snöstormen som pågår utomhus gör det inte varmare. Om man bortser från kylan så är jag otroligt lycklig över snön som har fallit hela helgen, vem hade trott att vi skulle få världens vinterland lapland style här i november. Jag är helt förbryllad, och känner mig som den 10-åriga flicka jag en gång var. Vill bara ha snöbollskrig, åka pulka och överhuvudaget vara lika bekymmerlös som man var då.
   För exakt en vecka sedan hade jag precis stigit på tåget från Falkenbergs station till Göteborg för att återvända till Stockholm. Jag hade en riktigt bra weekend i hemmastaden Falkenberg där jag fick en hel hög kära återseenden. Jag saknar folk, men nu när jag har varit där och sett att allt är sig likt så känns det mycket bättre. Jag vet att mina vänner (än så länge) finns kvar, och jag vet att jag kommer att återvända igen om en månad då det är jul.
   Tanken på jul värmer mitt hjärta och berör mig ordentligt som alltid. Samhörighet, värme och kärlek gestaltas i små tomtegubbar, festmåltider och presenter i färgglada papper och snören. Doften av gran. Doften av gris. Det är en underbar högtid. Hoppas den alltid förblir det.

Last christmas I gave you my heart, but the very next day you gave it away

en av de smörigaste julsångerna ever.. men, God knows, jag gillar inte déjà vu

Gick precis in på aftonbladet.se för att uppdatera mig lite om vad som har hänt i världen. Den första artikeln handlar om ett dubbelmord i oscarsbelönade skådespelerskan Jennifer Hudsons hus, följt av "Sarah Palins stylist tjänar 85 000 mer än McCains utrikespolitiske rådviare" och det senaste inom Idol 2008. SEN, ungefär halvvägs ner på sidan, kommer nyheterna om finanskrisen, Caroline-fallet och andra VIKTIGA nyheter. Vad fan bryr jag mig om hur mycket en amerikansk politiker lägger på sin stylist? Visst, det är ju verkligen skit att en sån stor summa pengar läggs på något så meningslöst och ytligt när de kan användas till så många andra bättre syften. Men är det verkligen det mest intressanta att skriva om inom den amerikanska politiken undrar jag? Och vad händer i Colombia? Mellanöstern? Hur har finankrisen drabbat Afrika?
Jag blir så sur, nu orkar jag inte ens kolla på någon annan hemsida. Jävla aftonbladet, "Sveriges nyhetsportal".

Jag har lite svårt för att beskriva hur dagen var, för den var rejält upp och ner humörmässigt.
Jag tänker mycket när jag är här, på olika saker. Roliga och tråkiga, svåra och lätta saker. Jag tänker mycket på framtiden och om förhållanden, jag tänker på min familj och pengar. Jag tänker på mina vänner. På ungefär en och en halv månad har jag träffat 2 av alla vänner jag har. Den ena vet ni redan (eller kan lätt ta reda på om ni scrollar ner ett par decimeter) och den andre är otippat nog Karles som slog till med en skräll och bjöd mig på kaffe på t-centralen i söndags. Det var mycket trevligt, att se och få prata med ett bekant ansikte. Jag vill tacka, för det gjorde min tillvaro lite mindre ensam för en stund.
Annars har jag inte snackat med ens hälften av alla mina vänner. Min telefon ringer inte. Nästan inte. Det känns förjävligt att bli bortvald, liksom rankad, och ratad för annat folk som uppskattas mer av de personer jag bryr mig mest om. Det har ännu inte hänt, but I feel it coming.
Jag trodde det fanns fler folk som brydde sig om mig, som ville ha kontakt med mig, som skulle leda till en fortsatt vänskap. För inte ens ett halvår sen var jag omringad av folk, vart jag än befann mig fanns det folk som gärna tog emot min vänskap och mitt sällskap med öppna armar. Folk som ringde varje helg för de ville umgås. Skickade sms. Vad hände? Är det för att jag flyttade till Stockholm? Tror folk att jag inte saknar dem bara för att jag har åkt iväg? Tror ni inte att jag blir lika glad av ett "Hej, läget?" bara för att jag för tillfället bor en längre bit ifrån er? Saknar varenda (aa nu ska vi kanske inte ta i alltför mycket) människa som fanns i min vardag för något som känns för en evighet sen, men i själva verket bara rör sig om ett par månader. Min telefon ringer inte. Nästan inte. För det finns ett par undantag, ni vet vilka ni är. Och jag uppskattar och bryr mig om er mer än ni kan ana. Truly.

För att ge er njutning så lägger jag upp en bild på Tyler Durden.
Enjoy, I know I will!

Den här helgen har varit ganska trist. Jag har saknat mina vänner något oerhört och jag har nästan slagits omkull av djupa tankar om framtiden och meningen med livet. Vad ska det bli av mig? Vad kan jag tillföra världen? Vad ska man prioritera i livet? Vad ska man kämpa för? Det finns miljontals frågor man vill ha svar på. Vad betyder mest i ditt liv? Ditt liv. Ditt liv.
Ditt liv är inte ensamt om att finnas. Visst vill de flesta att man själv ska må bra, och det ska man ju också vilja. Men genom enbart själviskt tänkande drabbas även ditt liv negativt. Jag tror på solidaritet. Jag tror på att varje människa behöver dra sitt strå till stacken för att få jobbet utfört, för att rädda vår planet och göra den till en bättre plats att leva på. Jag tror inte att folk som skiter blankt i problem som ändå binder samman hela mänskligheten kan "åka med på ett bananskal" till en bättre värld som andra, kämpande människor skapat. Tänk om alla människor kunde dra ett strå till stacken. Ett enda strå. Visst, det låter hur obetydligt som helst, ETT strå, det är ju ingenting. Mitt strå kunde vara att använda ett annat slag av lampor, eller stänga av vattnet när jag schamponerar håret under en duschning. Jag kan hålla med om att bara för att jag stänger av vattnet då jag inte använder det så innebär det inte att uppvärmningen av jordklotet stoppas. Ett strå bygger inte en stack. Men tänk om varje myra på hela jorden bar ett strå till samma stack, hur stor hade inte den blivit då? Föreställ dig skillnaden mellan stacken som några enskilda myror byggde åt sig själva, och den som alla genom samarbete (och dessutom med mindre jobb per myra) byggde. Tillsammans kan vi vinna kampen mot klimatförändringar (påverkade av oss människor), för visst är det en kamp att vi ska få behålla vår planet i ett så bra skick som möjligt?
Att kämpa innebär inte att man är tvungen att donera en massa pengar, utan det räcker med endast små förändringar i våra vardagliga liv. Inte låta vatten rinna i onödan, släcka lampor i rum du inte är i. Sortera sopor, och cykla istället för att ta bilen till kompisen som bor 3 km bort. Du kan även skriva under klimatmanifestet på vattenfalls hemsida. Det handlar bara om en signatur, och även om det bara är en signatur så betyder den allt. Varenda namnteckning räknas och är viktig.



(använd länk om bannern inte fungerar eller om du vill läsa mer: http://www.vattenfall.se/klimatsignatur/)

Igår åkte min favorit hem till lilla Falkenberg igen. Efter 3 långa och underbara dagar dröjde bara härliga minnen och en gigantisk sömnskuld kvar hos mig. Tidigt på torsdag morgon tog vi tåget till T-centralen, jag var tvungen att följa med, för om man kommer från en liten knattestad som Falkenberg så finns det no way att på egen hand byta tåg själv tydligen. Inte om man har kasst lokalsinne iaf. MEN gladeligen hängde jag på, och så hade vi vår sista måltid (frukost) på McDonald's på stationen. Jobbig var dagen, efter ett tråkigt goodbye följt av slaveri på jobbet och en kass mage. Dock kändes det inte förödande att skiljas åt, för det var inte "hejdå" för alltid, utan snarare ett "ses snart igen".
Idag var en kalasdag. Åkte till jobbet vid 12 tiden, jobbade lite för att sedan dissa det för en fika i kafferummet med personalen. Det var inte mycket jag hann jobba när jag vid halv fyratiden åkte hem för att klippa mig hos frisören som var hemma hos oss. Nu har jag fräscht hår igen, eller aff.. snart! Vi planerade en väl behövd färgning också. En lugg flyttade iallafall in i mitt ansikte idag, vilken än så länge känns bra. Ska ta en bild imorgon och se om jag fortfarande håller med då!
Nemen nej, nu ska jag gå och krypa ner brevid min lillebror som valde att sova i sin loftsäng inatt.

Prisa Lord för lyckospridande sms och chokladfylld post!

Idag känner jag mig i form! Var och spinnade på SATS till frukost, för allra första gången. Folk har skrämt mig att det är så outhärdligt att spinna så att jag kommer vara död efteråt, och att tiden går plågsamt långsamt. MEN, min åsikt blev att det var otroligt rolig träning. Stundtals jobbigt, men effektivt! Jag har tidigare varit ganska skeptisk mot de här dyra motionscenter och tyckt att de inte är värda pengarna. Vilket jag eventuellt tycker lite fortfarande, fast jag var extremt nöjd med personal och lokaler så jag vill inte klaga. Dessutom så kan det (förhoppningsvis) bli gratis för mig, om min far går med på att köpa månadskort där för företaget. NAE, riktigt fresh kände man sig efter hårt träningspass, stretch, bastu och dusch och jag vill rekommendera åtminstonde ett provbesök på SATS.
Igår var jag på ett evenemang som kallas "olohuone", det finska ordet för vardagsrum. Det var rätt okej, det var kul att få träffa folk som är det närmaste jag kan komma "nya vänner" här just nu. Min baslärare, eller vad jag nu ska kalla honom, var där och spelade piano och trummor denhär gången. Det gick ju inte att få annat än rysningar när han satt vid tangenterna. Han hade hittat ett band till mig, sa han. På onsdagar i Bredäng. Jag har dock av någon anledning en negativ känsla mot det här projektet, baserat på vad han berättade om bandet, men jag känner att jag ändå vill gå och kolla in vad det är för något. Jag vill helst skapa mina egna uppfattningar om saker och ting. Det samma gäller till exempelt platser och mat. Jag kan ju inte riktigt lita på att just jag tycker att en plats är vacker eller att någon maträtt är god bara genom att någon annan tycker det. Smaken är ju som, you know.
GLAD NYHET. Herr Bolling kommer imorgon med morgontåget ända från Falkenberg till Stockholm city för att spendera 3 förväntansfulla och förhoppningsvis sagolika dagar med mig. Jag är helt exalterad över att få träffa honom igen, för visst har han varit hemskt saknad under dessa 4 veckor som jag har varit här!



My baby takes the morningtrain...

Idag har varit en för jävla dålig dag alltså. Vacker, men man har inte kunnat njuta av den. Har haft en helt konstig feeling, och varit allmänt emotionell hela dagen. Jag vete fan va det beror på riktigt ens. Började till och med att lipa åt reklamen till "bröllpsform", hahaha!
Men det händer ibland, man hänger upp sig på något som gör en ledsen och sen glömmer bort det, och därefter blir man skitless på varje liten sak som går emot en. Ibland undrar jag om jag kommer kunna vara lycklig någonstans. Idag kanske bara är ännu en sån dag, imorgon är säkert en bättre dag och ibland undrar jag seriöst om jag inte är lite halvt schizofren.
Nu följer ett inlägg på engelska så att mina utlänska vänner också kan förstå vad som pågår i mitt liv.

ps. förövrigt så käkade jag äckligt goda kycklingvingar till middag!



Dricker varm choklad efter en slitig dag på jobbet, sällskapad av K. Alv

Håll koll på min blogg med bloggkoll bah!

Följ min blogg med bloggkoll

Just nu sitter jag och funderar över min ekonomi medans jag lite halvt tröstäter en 100 grams schweizernöt som mamma skickade i posten under veckan. Jag bor och jobbar hos min far nu, och sparar pengar till en resa till Spanien eller Sydamerika i vår. Jag vill vara borta en längre tid, och jag vill ha pengar över till andra saker, som festivaler och eventuell högskola. Därför har jag insett att jag inte kan spendera pengar på kläder och mangaböcker som jag så länge har drömt om. Jag tror jag gör ett undantag när det gäller mangaböckerna, har länge velat börja min "The Tarot Café" samling på engelska. Har en bok på finska hemma, och den är helt underbar. Så vältecknad och fylld med berättelser som berör.
Min slösaktiga sida när det kommer till kläder kommer dock få lida iallafall ett tag till, vilket faktiskt är lite jobbigt. När jag har byggt upp ett köpförbud så kan jag knappt gå in i en affär utan att hitta något som jag gillar, och kommer oftast ut ur butiken med en påse i handen. Men nu tror jag att jag kan ha hittat en bra och extremt ekonomisk lösning! Jag blev medlem på en hemsida där man samlar poäng, och när man har samlat ett visst antal, så kan man byta ut dessa mot presentkort på H&M (som är den affär jag handlar mest på om man bortser från junkyard.se).
Värt att bli medlem! Det kostar inget men man får gratis kläder. Det är helt upp till den enskilde individen och man förlorar inget på det

http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=26348

Använd länk om du också vill registrera dig

Just nu är jag hemma på lunchrast. The funniest thing hände på jobbet på förmiddagen, eller egentligen är det väl inte så roligt.. eller jo, det är det faktiskt. Jag moppar som bäst i en korridor när jag ser två sjuksköterskor (sjukgymnaster eller vad de är) viska och fnissa vid sköljrummet, så jag går dit och vill ta del av det roliga. Det visar sig att den lilla gumman i sal 7 inte hade hunnit till toaletten för att göra nummer ett, så allt hade kommit på golvet. Eller aa, inte allt. Hon hade även lyckats kissa på rumskompisens kryckor!
   Som tur var behövde inte jag torka upp det, utan kunde moppa rummet som vanligt.

De sista tre veckorna  i september var otroliga. Helt vackra med solsken och en natur som gud tappat sina målarburkar på. Idag är det den första oktober, och regnet har öst ner hela dagen. Men det hör väl till antar jag, hör till hösten.
   Pratade med Micke innan, det ser ut som om att mötet/lektionen blir av på fredag. Jag ska bli satt på prov känns det som, han ska se vad jag kan. Måste erkänna att jag är nervös. Känns som om att jag kommer ställas framför en dömande jury, och jag är sämst på att improvisera.
   På tal om jury så tittade jag på idol ikväll. Jag har aldrig brytt mig så särskilt mycket om det, men det är kul att titta nu när det för första gången är riktigt bra artister. Det är svårt att veta vem man ska heja på för det finns så många bra, men jag vet att fel person åkte ut idag. Gillade hennes röst, stil och person. Det blev knasigt, hon skulle varit kvar.



Dessutom är hennes hår otroligt fint. Precis som Ariels, Den lilla sjöjungfruns.

Godkväll!
Flyttade till min far i Stockholm för ca 3 veckor sedan. Känslorna har varit lite upp och ner. Nere för att jag saknar folk hemma i Falkenberg, och uppe för att jag får umgås och bo med min far och lillebror utan någon deadline, dvs utan någon bestämd tid som jag återigen måste lämna dem.
   Något som har varit lite illa har varit den onda tillgången på tid. Den tycks bara rinna iväg. Jobbet slukar den största delen, och när jag kommer hem vill alla umgås, så jag har knappt haft tid till några egna intressen. Skrivandet, musicerandet och läsandet har blivit lidande. Men det blir det ändrig på inom en snar framtid, nu när jag har blivit mer rutinerad på arbetet.
   Ska ringa en snubbe imorgon om den kommande fredagen. Vi har planerat ett möte, han, jag och en trummis, för att han ska se vad jag kan på bas. Min första baslektion kan man säga. Oturligt nog är han tydligen en mycket upptagen kille, men det verkar som om att det ska gå att lösa.

I'll let you know how it goes

.. if there's time

Gårdagen var en riktig flopp, men dagens dag har varit desto bättre! Knappt något att göra i skolan, FINFINT väder, betalat räkning och värt att nämnas är att jag vann när vi spelade kort idag ^^
Jag har faktiskt dessutom sökt till två utbildningar på högskola idag, fast det lär bli fler skulle jag tänka mig. Men iaf, Musik och event management i Kalmar och Miljövetenskap i Karlstad verkar ju rätt nice. Ändå är jag inte riktigt sugen på att läsa vidare ännu. Helst hade jag sett att jag fick jobb i Rovaniemi i höst och jobbat sönder min själ för att sedan ha råd att åka till Spanien eller Sydamerika till våren och bo där några månader. Nu vet ni det också.

Den här dagen har varit KATASTROF! Den började med att presentkortet på körlektionerna jag skulle köpa idag hade gått ut, sen kom jag på att Italienarna som vi har haft utbyte med kommer till oss redan nästa vecka och ska dessutom bo hos oss längre än vad vi svenskar gått med på! Då är det ju tur att jag och min italienska sk  "tvilling" har så mycket gemensamt. Tur att hon är så pratglad och lätt att umgås med. Tur att vi har liknande intressen........ NAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT.
   Sen så har jag fått krångla med någon trafikförsäkringsavgift. Kul att man får typ 5000 papper så man vet exakt vad man ska göra, hur mycket man ska betala och när. 
   För att avreagera mig ordentligt kan jag dessutom skriva att ljudtekniken idag inte var på den rolighetsnivå som den brukar. Fast den får ett stort plus tack vare Gustavs exeptionella högläsning på tyska under miktestet.

Nu får vi ju faktiskt inte glömma att dagen innehöll några positiva händelser. Jag blev bjuden på stans godaste hamburgare på Falkenbergs egna Burger Inn. Sedan fick jag bokat ett par körlektioner, och fick till min stora glädje veta att jag faktiskt hade en gratislektion kvar. OCH det bästa av allt! Jag och min gode vän Joel Jönsson (eller Jul Joansson som den utländska damen i kassan sa) köpte Hultsfred biljett idag och nu är jag fattig like a poor person, men jag säger fuck that shit som ett ghettobarn och är glad över att ha biljetten kirrad & klar (för er som inte vet så är det förutspått att biljetterna ska ta slut på torsdag, så lägg på ett kol eller två)

Nu blir det plugg för halva slanten

Hur orkar de studera ihjäl sig på veckorna och festa sönder sig på helgerna? Jag förstår inte, jag måste ha blivit oerhört lat, eller så har jag dålig självdiciplin. Här sitter jag med två rostade men avsvalnade rågbröd med herrgårdsost (yes, that's how I like them) medan de flesta av mina klasskamrater precis har avslutat sin andra lektion. Jag är faktiskt inte sånhär egentligen, och jag undrar vad det är som har hänt. Studenten är om två månader, hur svårt kan det va? Nej, denhär veckan blir annorlunda, jag har ännu en gång gjort en lista och ett schema för veckan, och denhär gången ska jag följa den.
   Nu åker jag till skolan så jag hinner till 12:15 lektionen. Engelska C, redovisning på onsdag. wie.