JonnaLP

HALLO

Hemkommen är jag från Málaga, Spanien, där jag spenderade de föregående två veckorna. Det var ljuvligt, men jag tänker inte skriva om allt jag gjorde för skulle bli en exakt lång text. Vill ni se glimtar av den historien så kan ni allt kolla in bilder som allt eftersom dyker upp på min ansiktsbok.
   Däremot så kan jag ju berätta att jag nästan missade planet hem. Det skulle lyfta klockan 08:00 på lördag morgon, och jag vaknade vid 07 efter en natts festande. Panikslaget ringde jag taxi som på 20 min körde mig till flygplatsen. Vid incheckningen kl. 07:45 tänkte jag "nu är det slut", men jag hade sjukt mkt tur och hann, springandes, fram till gaten precis innan den skulle stänga. Så går det..

Men nu känner Jonna att hon inte har något mer vettigt att säga för ögonblicket. Hon skall nu till GeKås med Henke, Baltzer och Thom för att styra upp matchtröjor till lördagens fotbollscup, Müllecupen. 

Heja FC ALLAN

 
Pippes vad livet mår bra just nu. Solen har lekt kompis på sistone, jag har en hel hög ljuva vänner, och inte minst en makalös pojkvän som jag gillar allt mer för varje dag som går (borde man erkänna sånt eller bringar det otur?).
   Var och såg UnderOath på Trädgår'n i Göteborg i torsdags med min lille vän och svåger Henke samt hans kompisar. Det var mycket fett måste jag berätta.
   Även har Jonna bokat en 2 veckors resa till Málaga i södra Spanien. Hon har planerat att studera språk1 och hon åker redan på söndag. Ser fram emot det hemsk mycket, även fast det suger att vara ifrån Peter i 2 veckor.. saknade honom som en tok när han var i Polen, och där var han bara 3-4 dagar.
   På tal om längtan! Är riktigt taggad inför Möllecupen den 23 Maj. För er som inte vet så kan jag informera om att Möllecupen är en fotbollscup arrangerad av Part One för lokala band i Falkenberg. Det kommer vara en utomhuscup på gräs och ingen spelare får vara nykter under spelets gång. Det vinnande laget får ett flak öl. Låter som en helt exceptionell idé. Vårt lag har redan börjat tagga, vi har spånat ihop matchtröjor och styrt upp en träningsmatch på torsdag mot ett av de andra deltagande lagen.
   Nu däremot kom min andra svåger, Räv, och vi ska spela Crash Bandicoot. NICE.

Ni vet när man ska skriva sms med t9 så kommer det ordet först som används mest. Trycker man "435" så får man automatiskt ordet "hej". "65" ger på de flesta mobiler begreppet "ok", det fick jag av min mobil också under perioden jag bodde i Stockholm. Men idag märkte jag att den har gjort sig av med den fula vanan, och ger mig återigen samma ord som innan jag flyttade till Stockholm. Mitt grund65-ord är lika med "öl". Det känns bra.

Här sitter jag och väntar in sömnen. Jag funderar på alla objekt för glädje jag har för stunden. För att nämna några så kan jag för det första tala om att mor får komma hem från sjukhuset imorgon, och ännu bättre är att hon har fått sin onda rygg opererad. Mer godis i vardagen, och godis i form av jättechoklad, är att en av världens mest bästa människor har återvänt till Falkenberg idag efter ca ett halvårs arbete i Norge, nämligen Joel Jönsson, och imorgon ska han ha ett mycket efterlängtat 20års kalas. Det lär ju bli kramkalas. Bigtime!
   Den sista karamellen som jag tänker dela med mig av är att det i skrivande stund ligger en hemskt bra pojk bakom mig och snarkar in my very own bed. Tänker inte vika ut mig alltför mycket, men ni ska veta att han är fin. Utvändigt och invändigt.

PUSS
  

Det är faktiskt en del som pågår i mitt liv just nu. Svårt att tro med tanke på att jag varken studerar eller har jobb.
Däremot har jag fullt upp med vänner som har det lika ställt som jag, ett hem som med väldigt jämna mellanrum måste rustas upp och planering för framtiden osvosv.
   Såhär ser det ut då va; eftersom att jag inte har någon biljett till underoath i april så ska jag dämpa mina sorger genom att resa iväg då. Planen är att det bär av till Spanien och själv åker jag. Tror jag behöver sätta mig själv i skiten, på egen hand kunna ta mig fram. Jag tror jag skulle utvecklas bäst då som person, språkmässigt och allmänt. Jag skulle få en självförtroende-boost och jag skulle bli mer världsvan. Bevisa för andra, eventuellt lite för mig själv också, att jag klarar av att ta hand om mig. Jag är inte orolig dock, jag vet att jag kan.
   Vad jag däremot ska göra i landet sydväst är fortfarande ovisst. Jobba eller skriva in mig på språkinstitut?
   Efter en månads ny erfarenhet ska jag återvända till kära Falkenberg för att hurra in min systers student och snart efter midsommar har jag lovat bort mig till Stockholm i circus 3 veckor. Känner mig inte sådär jättemotiverad till Sthlm just nu för stunden, längtar rejält mycket efter sommar i Fbg. Fast livet här och nu är inte så pjåkigt heller. Känns som att vardagen leker. Sorgerna är väldigt få och oroligheterna hemskt små. Livet leker, även om det bara är just för stunden så känns det gördigt.
   Inspirerad är jag också, vill skriva en bok, designa kläder, måla en tavla, starta ett band. Det finns så mycket jag vill dela med mig av, influera folk, så jag inte vet vart jag ska börja. Men jag säger som jag har sagt de senaste veckorna när vänner stött på hinder: Det löser sig.

Jag viftar med handen och säger "Det löser sig, Det gör det alltid".

20 år, bast, jordsnurr, vintrar har jag fyllt. I fredags hade jag party tillsammans med Gustav i Part One's replokal. Jag vill tacka alla som kom, det var underbart att ha så många vänner samlade på samma ställe, och stort tack till p1 som lät oss fira i deras lokal.
   Kvällen var värd bortsett från en liten knorr på slutet. Jag vill verkligen be om ursäkt för min del, fast det är så otroligt svårt när man inte alls minns det man ber om ursäkt för. Eller.. det är ju inte svårt att be om ursäkt, snarare att acceptera sina handlingar. Det är dock självklart att jag måste stå för saker jag gör, även om jag inte kan se tillbaka på dem, för om det är jag som har gjort fel så finns det inte någon annan i hela världen som kan få skulden.
   "Alkohol är ingen ursäkt", den har man ju hört många gånger. Ändå används den flitigt, även jag gör det. Jag undrar vem det var som kom på uttrycket. Det är ju rätt luddigt att påstå att alkoholen är en ursäkt. Samtidigt som alkoholen gör otroligt dumma saker med ens sinne och kropp så kan man aldrig säga att det är en ursäkt till att få beté sig på ett oansvarigt sätt. Alkoholen ger inte dig den rätten. Alkoholen väljer inte om du ska dricka eller inte. Alkoholen är ingen ursäkt, den är en anledning till en förvirrande sinnesstämning som leder till handlingar du inte kan förklara på något annat sätt.

Egentligen borde man inte göra en så stor grej utav en sak, skedd under dessa omständigheter. Och jag misstänker att det är jag själv som gör det, bygger upp ett stort berg av en liten sten i skon. Det är mitt abnormalt stora samvete som lever igen. Ska försöka vara lite snäll mot mig själv nu.. för jag har upptäckt att vissa andra har varit det. Det är just såna människor man vill ha i sin närhet, folk som öppnar sina armar till en plågad själ. Inte folk som dömer en och stänger en ute.

Hejohå, vilken seg dag. I princip hela dagen har spenderats i min säng här i Falkenberg, med undantag från frukosten som åts på två-i-en pizzeria med Maddis som låg över natten på min bäddsoffa.
   Gårdagen var en intensiv dag. På morgonen packades bilen och jag drog iväg på motorvägen mot Helsingborg Göteborg för sista gången på ett långt tag. Jag hann knappt komma hem innan jag skulle iväg, iväg till Morup för att överraska Sebbe på en fest som organiserats av hans föräldrar. Det var värt.
   På natten lyckades jag ta mig till stan för att möta folk som hängde med hem till mig på efterfest. Gal1, men ett bra sätt att "fira" den högt överskattade kommersiella högtid som vi kallar Alla Hjärtans Dag. Så, tack till alla.

There's no place like home

                    

Vilken bra början på en fredag. Sitter här med en rykande kopp kaffe, med en massa inspiration och med albumet A Crow Left Of The Murder (2004) med Incubus i min nya bärbara högtalare (med dynamisk bas). Lyssna på albumet, inte minst låten "Megalomaniac", alla gör det och de e cool!
   Förövrigt så har jag varit vaken  sedan 03:30 eftersom att jag åkte till sjukhuset och jobbade färdigt det jag inte fick gjort igår kväll pga gårdagens "aktivitet" som jag tänker berätta om härnäst.
   Jo det var såhär dåva, att far min skulle köpa någon bil av en snubbe som sålde sin Mercedes på blocket. Mannen var av en relativt ung ålder och ville göra affären i Huddinge. Han var även väldigt nogrann med att bilen skulle betalas kontant på plats.
   Så med en fet bunt färskpressade 500-lappar i ett brunt kuvert i innerfickan och en stilett i ytterfickan ("För säkerhets skull, man vet ju aldrig", som pappa sa) hoppade vi in i bilen och gav oss iväg. När vi kom till mötesplatsen så verkade det som om att försäljarN aldrig skulle komma. Gång på gång fick vi ringa honom, men vi fick inga klara svar. Han sa bara att han var på väg. Medans vi väntade så gick vi runt o kollade efter bilen vi skulle köpa men vi hittade den inte någonstans.
   Efter en stund körde en grå Opel förbi oss och vinkade genom fönstret att vi skulle följa honom, och så gjorde vi. Dock verkade killen inte ha något slutmål i bilfärden, utan ledde oss i konstiga riktningar som om att han inte själv visste vart han skulle köra. Tillslut körde han in på en öde skolgård och ställde sig så att hans bil blockerade en av de två vägar som ledde ut från gården.
   Detta reagerade faderN på och slirade iväg en u-sväng med handbromsen. Det var något lurt med hela affären. Solklar setup. Vi ringde killen igen efter detta och undrade vad han sysslade med, så fick vi två nya adresser som vi skulle mötas på, fast han ville inte avslöja vart bilen vi skulle köpa fanns, än mindre dess registreringsnummer. Så vi drog.
   När vi kom hem kollade vi upp regnumret på bilen vi följde efter (som jag antecknade för säkerhets skull), det visade sig att bilägarens namn och namnet som uppgavs av försäljaren inte var samma. Gangsta.

Sov 3,5 h i natt, men var faktiskt mer pigg än vanligt när jag vaknade. Jag måste nog ha vart i ett R.E.M-stadie (http://sv.wikipedia.org/wiki/REM-s%C3%B6mn) när klockan ringde. På jobbet trodde jag att jag var relativt pigg, men när jag sedan bytte om från arbetskläderna till civila, låste skåpet för att gå ut ur omklädningsummet och när jag med dörren halv-öppen upptäckte att jag bara hade underkläder på mig så insåg jag att jag nog inte var helt vaken ändå. Men nu, efter 2 koppar kaffe och planer på att snart dra en 40-60 min jogg så förbluffas jag återigen över hur lite sömn man egentligen behöver.
   Stort plus idag är också att jag fick en Metro som annars alltid brukar vara slut vid lunchtid när jag åker hem. Saker värda att veta som skrevs:

* Mer än hälften fett i färdigmat
* Manson kommer till Metaltown i sommar
* Ny säsong av Hjälp! börjar 21:30 ikväll på tv4
* Fuskpäls=miljöbov

m.m. m.m.

Klockan är tjugoövernio och det här är ekot!

GODMORGON

Jag tror jag måste börja sova mer, sömnlösheten har en destruktiv verkan på mitt sinne. Imorse var jag helt väck när väckarklockan ringde vid 9. Jag blev sjukt rädd, hoppade upp ur sängen och praktiskt taget skrek "Ja klart, men om du vill så FÅR du sätta in Boromir i kylskåpet". En halvminut senare kollade jag mig själv i den 50 cm långa spegeln på mitt rum och undrade vad jag sysslade med. Helt dum kände jag mig.
   Dagen har varit rätt produktiv. Inte fysiskt, för jag har inte gjort så mycket. Däremot har jag dealat en del och kännt mig som en del av människans ekosystem, vilket stimulerade min livsglädje.
   Jag fick dessutom reda på idag att jag ska spela bas i Bredängs församling nu på söndag, och inte om 2 veckor som jag tidigare trott. Den här nyheten fick mig att se en positiv sida av att Fbg åkte ut från körslaget, för nu har jag mer tid att träna på låtarna (som jag inte ens fått ännu) istället för att träffa peeps från hemstaden som jag skulle gjort på lördag annars. Lättnad.
   Förövrigt har jag spenderat tid med min lillebror idag. Han blåste mitt redan torra hår och borstade det (dvs lekte frisör) medans jag låg på mage i min säng och knappade på laptopen, vi har ritat (som hastigast) och kört rally ute i januarikylan.
   Men nu tänkte jag ta tillfället i akt och bättra på mina sömnvanor, dvs stänga av datorn och släcka lampan innan klockan slår 02:00.

Sieben Acht, Guten Nacht



Sjukt biff ser jag ut och vara med, pga alla höndra lager kläder man måste ha för att inte frysa!



Okej, bilden är inget skrytobjekt, jag var faktiskt relativt omotiverad när min bror tvingade mig att rita. MEN jag lägger upp den för att skylta med min kärlek för min syster (om ni inte har fattat det än så äre vi 2 på bilden).

Skoj, nu pallar man inte ens kolla på det programmet längre. Någon idé om vad jag nu ska hitta på under lördagkvällarna här uppe i staden med stort S ?
   Dagen har vart ganska tråkig. Jobbade ett par timmar, sen kom jag hem för att hitta pappa ute i skogen med en lägereld på g. Det var doock hög mysfaktor, när vi satt alla samlade och grillade korv som riktiga finnar över en eld, med pinnar som vi själva täljt ur tunna grenar.
   Jag har förövrigt en teori om varför Fbg åkte ut från körslaget idag. JO listen up, det är för att alla falkenbergare är ute och dricker langaröl (vilket jag iofs också hade gjort om jag hade vart hemma) istället för att rösta. Och tanterna som annars skulle heja på vår fina lilla kör hinner ju somna innan programmet är slut.
   Rätt off man känner sig när folk från hem ringer och smsar från lördagens fest, tankade och glada medans man själv sitter på sitt lilla och fruktansvärt kalla rum, letandes efter en låt som finns på ett Need For Speed spel från stenåldern. Så har mitt axelband gått sönder med, ofta det händer ens..
   Fan va opepp jag blev nu, FAN. Vill ju bara va dricka öl, va kärleksFULL och sprida glädje åt folket.

Knappt overklig känsla det var att vakna idag, kändes som om att jag inte hade sovit ett skit. Men vafan, man är ju ung än, och ska jag va ärlig så har jag inte kännt mig tröttare idag än vanligt. Jag är för metal för att va trött, och sova kan man göra när man bli gammal.
   På tal om gammal, patienterna på mitt jobb är ofta gamla/äldre människor. Första rummet jag städade imorse vid åttatiden innehöll just en sådan, i tantform. Oftast ligger patienterna och halvsover vid den tiden, men hon var pigg som fan och hoppade omkring och drog upp persienner fast det knappt hade ljusnat ute.
   "Oj oj oj va klart det är ute idag, det kommer bli en jättefin dag, jahaja!" sa hon. Jag sneglade ut genom fönstret och noterade att det fortfarande var helt grått och mulet ute.
   "Eh.. jaa, det får vi hoppas" var det enda jag i stundens förvirring (ja, för jag visste inte om hon skämtade eller inte) kunde få ur mig. MEN det det visade sig att dagen blev helt solig och molnfri. Jävla synsk-tant :D
   På tal om jobb, så fick jag torka en stor pöl med färskt blod direkt ur benet på en gubbe idag. Mopparna va helt röda efteråt. Tur att man inte är känslig! Som Maddis exempelvis, som svimmar tillochmed pga en liten bloddroppe från sitt eget finger.
   Kommer ihåg en gång i högstadiet när Maddis inte var i skolan på förmiddagen (hon var alltid där annars). Hon kom ditstapplandes någon gång vid lunch och berättade att hon hade svimmat i duschen, som på den tiden hade stengolv. Bara tanken på att hon hade legat naken och avsvimmad på ett stengolv var ljuvlig föda åt mina skrattmuskler, men att hon hade skrapat upp en bit hud mellan näsa och mun så det såg ut som att hon hade hitler-mustasch gjorde händelsen till något jag aldrig kommer glömma och aldrig någonsin kommer sluta att skratta åt. Även i skrivande stund ligger jag och gottar mig. Maddis är för härlig, ljuvlig, och en av de viktigaste personerna i mitt liv. Hon är min syster, min son, min älskling <3



Maddis (utan hitler-mustasch) & Nån medvetet handikappad tjej (nej, jag har inget emot handikappade)

Min helg har vart superb på o-ren franska. Jag har inte gjort något speciellt, men jag känner mig så alive. Jag känner mig sjukt filosofisk och djup, mitt sinne har liksom öppnat sig på något konstigt höger. Jag kan för första gången i mitt liv tänka klart, och jag gillar läget. Jag gillar mitt liv, inte minst att jag är fri från fenomenet jag gärna vill kalla för förhållande, för ärligt talat, det jag var i var nog rätt så långt från ett förhållande som man kan komma. YAY jag dissar i min blogg, sårar, styckar, men det känns bra. Jag är redo att börja på ny kula, och ja, jag gillar läget.
   Jag misstänker starkt att det var det enformiga och destruktiva tänkadet som var inkluderat i förhållandet som saktade ner mig, men nu ser jag alla möjligheter och blivit blind för problem. Jag har fått jättemånga lösningar under helgen angående framtid, karriär, olika delar till låtar som inte har passat men som plötsligt gör det, lösningar till egna frågeställningar. Jag hör, ser och förstår saker på en klar nivå, och det är en otroligt befriande känsla.
   Fast nu blev jag sjukt distraherad av något hemskt intressant (sanning & konka på msn), och kan därför inte koncentrera mig på att vara intellektuell och vis här längre.

SEE YA, WOULDN'T WANNA BE YA
(serri, jag vill inte va er, jag vill va mig själv)

Nämen! Kollade min statistik precis, och med tanke på att jag har varit rätt dålig på att uppdatera min blogg så var jag övertygad om att linjen i diagrammet för antalet besökare skulle ligga platt på noll, men jag hade tydligen inte koll (jag var tvungen att rimma förlåt). Bara för det blev jag såpass uppmuntrad att jag bestämde mig för att dra ihop ett till inlägg, since jag har tankar i skallen.

Igår natt snackade jag med en vän om den första förälskelsen man får uppleva. Ingenting kan mäta sig med den första riktiga kärleken. Varken hans eller mina förhållanden har kännts exakt som den första, vilket har varit lite frustrerande. Men grejen är den att jag inte tycker att man ska ta för givet att man kommer att känna samma sak för någon annan igen. Ni som har varit med om det förstår vad jag snackar om; torr i munnen, kroppen skälver, man stammar, fryser och är varm på samma gång. Visst kan man ju känna det, men inte på samma sätt som första gången det händer. Anledningen? Jo, allting känns mer första gången när det är nytt och främmande. Nu tänker jag vara såpass fräck att jag drar en parallell till alkohol (detta funkar bara för de som gillar att dricka).
   Första gången man dricker sig berusad så är man mer känslig, man vet inte riktigt hur man ska hantera den nya upplevelsen. Och om allt går rätt till så känns det så jävla bra, bland de bästa saker som har hänt en. Nästa gång man dricker kanske man tror att man klarar av mer än vad man gör och allt går åt helvete. Det är inte hela världen, det är bara att hoppa på det igen fast denna gången är man lite visare. Man lär sig av sina misstag.
   Folk som har vant sig vid alkoholens effekt kan dricka på ett mognare sätt, de är inte lika känsliga och vet oftast vad de tål och inte. Men jag förutsätter att man fortfarande tycker att det är lika kul som första gången man drack. Man har bara lärt sig att hantera det bättre.
   Är det inte lite samma sak som med kärlek? Man får erfarenhet, blir visare och förstår sig själv på ett helt annat sätt, men vill fortfarande ha kärlek lika mycket som första gången.
  När jag dricker idag förväntar jag mig inte att jag ska känna som första gången, utan för att jag ska vinna något bra ur det, oftast en jävla massa kul. Hittar jag en kärlek så förväntar jag mig inte att det ska kännas som första gången, utan att jag ska få ut något bra ur det. Och vad som känns bra, det vet man inte förän det verkligen händer.
  Det bästa är, listen closely, att det blir ju bara bättre hela tiden. Jag skulle inte vilja festa om jag hade vetat att det fortfarande hade varit på den nivån när man började. Samma sak med kärlek och sex. Så otroligt jävla komplicerat och omständigt, man fattar ingenting. Nu är man mognare och mer erfaren, det är det som är så jävla tryggt.
   Jag vet inte om jag har tappat er totalt, men vad tror ni, finns det något vett i det jag skriver?

Skål!

Livet är ljuvligt. Är helt upprymd av positiva tankar och känslor. Jag tror det måste vara för att vädret älskar mig, och jag älskar vädret tillbaka. Kände mig riktigt peppad och drog iväg för att jogga imorse (med P.O.D's album Satellite). Skogen som finns vid min fars hus här uppe i 08-land är så sjukt inspirerande, filosofiska tankar och nätta lyrics föds i den skogen på stubben (hööööh, jag är n3rd).
   Jag tänkte fortsätta med min nördighet lite till och berätta att jag har kommit till insikt när det gäller mitt lovelife. What the hell was I thinking? Men det är nytt år, och jag är 100 centimeter visare.
   2008 var ett kickass år, det bästa i mitt liv. 2009 har börjat harmoniskt, och jag har rövstora förväntningar.

Idag känns det inte bra igen. Efter en relativt tom helg så har jag börjat tänka alldeles för mycket igen. Destruktiva tankar. Jag vill inte hänga ut alla här, men det känns som om att jag behöver snacka med någon som verkligen lyssnar och har svar på mina frågor. Någon som känner både mig och herr mytomanslan. Jag tror jag är helt svart inombords vid det här laget.
För att byta samtalsämne kan jag påpeka att jag har hittat en hemsida med en del schyyyrra kläder faktiskt. forever21.com är dess adress och tröjan downunder är ju knappt ett stort "vill ha".
Håller även tummarna för att jag ska hitta min nyårsklädsel snart. Vart händer den roligaste nyårsfesten btw, någon som vet?

I dagens lucka i julkalendern på mode.feber.se (som jag tidigare tipsat om) kan man vinna en fantastisk och absolut kalasfin berlock (se bild nedan). Grejen är den att jag måste ha den.
   Den finns även på hemsidan kyssjohanna.se som verkar vara en riktig guldgruva av fina föremål. Det är främst varumärket Disney Couture som jag vill ta upp i rampljuset. De har helt ärligt ett par grejer som seriöst får mig att dregla. Bokstavligt talat. Att jag är ett stort fan av Disney hjälper nog inte heller..
   Om jag INTE, o du grymma tanke, vinner så kan jag ju tipsa alla mina rika vänner (som förresten inte finns för alla är ju så jäkla fattiga nuförtiden xD) om en julklapp som skulle få mig att flyga till en annan värld av glädje!



Rimmet som borde ta hem tävlingen :

Sometimes our world seems so cold,
we're losing faith, we're growing old.
I've been searching for a better place,
I've traveled through both time and space.
But I can not find this world of peace,
so can you help me get there please?
Come to me, take my hand,
lead me to my wonderland,
take me to this Neverland.

Dagens oro: Kräkbacillerna från min bror som tydligen är sjuk. Inte coolt. Jag undrar, hur blir det med städningen på sjukhuset om jag blir sjuk? Inte har väl jag någon back up ..
   Förutom dagens lilla orosmoment så har min dag varit bra. Riktigt bra när jag tänker efter. Arbetandet gick som en dans och så har jag köpt julklappar. Det kan nog vara bland det bästa jag vet. Tillsammans med musik och julkalendrar. Ännu har jag inte vunnit något i någon kalender förresten. Jag upplyser er om den dagen någonsin kommer.
   Innan kändes det som om att jag hade så sjukt mycket att skriva om, men nu verkar allt vara borta. Har nog alldeles för mycket att tänka på så det inte går att fokusera sig riktigt.

Svenska tv-kalenderN är ju iallafall bra :D