JonnaLP

Onsdag förra veckan började vårt påsklov. Detta har varit en magnifik tid. Den började hemma i Falkenberg med fest mest hela helgen på ett sugande Bratt som starkt kommer att bojkottas av mig under sommaren. De behöver verkligen gå någon slags kurs för att lära sig hur man behandlar kunder. Jag tror inte de har någon aning om vilken skada negativ word-of-mouth kan ha för deras verksamhet.
Däremot var festandet utanför bratt mycket trevligt. Fest hos Erika på lördagen med en bunt gamla nissar och Downtown var i sitt esse. Monkeybrain! Värd shot.

I Falkenberg vankades också Hallandsfinal i Rockkarusellen som vanns av våra hemmapojkar The Walk. Grattis grattis, vi ses i Göttebaarg den 25:e april!

Just nu sitter jag hos fader Marko i Rosersberg, Stockholm. Bestämde mig lite spontant att ta bilen upp i torsdags morse för att jag kände att det hade varit nice. Idag har vi firat pappas 49 årsdag med Bombaygryta, Sachertårta och en ljuvlig citronkaka med vitchoklad och pralin som jag bakat med egna händer.. kommer antagligen inte äta något de nästkommande 7 månaderna.

Förutom att spendera tid med min far häruppe så svängde jag även förbi Nisse en snabbis. Det var också värt.

Imorgon är det återvändo till Hultsfred för att läsa in resten av all information som skall bearbetas de kommande två månaderna. Är inte jättesugen på att återvända även om jag tycker att det är högst intressant, jag har lite hjärnspöken, MEN det är trots allt bara TVÅ månader kvar på första året av utbildningen och det är rätt insane. Känner dessutom på mig att sommaren kommer bli grym.

Fred ut

punkt.

Det vankas pepphet i Hultsfret! Sista tentan för perioden är avklarad, och livet leker. Solen har vart vår vän idag, vid 2 tiden rullade vi ner till city, invigde våra nypåfyllda konton på systembolaget sen chillade vi vid hulingen med det inhandlade tillsammans med gott folk.

Nu sitter jag på mitt rum, med ett glas rött och snart på väg att transformeras till fröken Dita Von Teese. Det kommer bli gal1!

Igår kom jag och Fanny hem efter en time well spent i Stockholm. Onsdag-Torsdag hade verkligen allt att bjuda på: roadtrip, öl, fet musik, sköna människor, mer öl, bakfyllekebab.. ja till och med en kopp med kärlek. Kan inte bli bättre och vi skojar inte när vi säger att senaste tentan togs med en klackspark. Just nu är jag full av kraft och känner att jag kan klara av vad som helst, finns inte mycket som kan gå emot mig.

Nästa vecka har vi ett par obetydliga lektioner, sen blir det påsklov för hela slanten! Falkenberg, vår, ägg, öl och kanske lite utgång i stockholm om allt vill sig väl. Den som lever får se.

Nu ska jag gå och styra upp mig själv!

Catch you on the flipside!

Follow the water
Drain the lake and bring it back to me

Idag gick tenta nummer ett av stapeln, för denna veckan. Det var digital distribution, technology and communication som stod på menyn och kändes faktiskt helt okej bra. Lite lömska frågor, men jag en god magkänsla än så länge. Dock kan magkänslan förväxlas med den fruktansvärda taggningen jag känner för morgondagens äventyr i Stockholm som beskrivs i inlägget nedan.

Idag har jag, förutom tentat, försökt plugga på fredagens tenta i affärsredovisning och budgetering. Kan nog påpeka att det inte gått så värst bra, är relativt slut i huvudet. Tror jag ska lägga mig snart, äga huvudstaden imorgon och sedan återvända med samlade krafter för att förhoppningsvis ändå naila tentan.. eller?
På fredagkväll vankas det kändisfest, dvs vi har blivit utdelade kändisar som vi ska klä ut oss till. Jag fick äran (?) att efterlikna burleskartisten/modellen/stripteasedansösen/Marilyn Mansons exfruga Dita Von Teese. Det kommer bli en uppgift.

Nu ska jag sova tungt! Och förhoppningsvis inte vakna vid 4-5 som jag gjort varje morgon förra veckan.




Sayonara!

Dagens inlägg får börja in the name of skryt. Det är nämligen så att jag har varit en fruktansvärd motionsbög den här veckan, och bara för att jag ska hävda mig själv så kommer här en uppräkning av mina bravader:
(Söndag: Boxercise.. RÄKNAS!)
Måndag: Simma 1000 m
Tisdag: Promenad före frukost
Onsdag: Promenad före frukost + gym
Torsdag: Promenad före frukost + 1000 m sim
Fredag: Promenad före frukost + 30 min intensiv joggning

Bokade dessutom upp mig på boxercise till nästa söndag.

Utöver detta har jag hunnit med en hel del plugg.. eller har jag det? Jag har väl snarare spenderat en oändlighet med tid tillsammans med litteraturen, men jag kan ju inte påstå att det har gett mig så mycket som jag velat. Det är synd, för nu har jag fått upp motivationen men det slog mig innan att jag inte kommer att ha tid att lära mig allt iallafall (Vi har tenta på tisdag och fredag den kommande veckan). För på onsdag bär det av till huvudstaden tillsammans med min kompanjon Fanny the Lager för att njuta av Architects och Underoath. Det kommer dock bli legendariskt!

Idag är jag fruktansvärt positiv, och imorgon ska jag baka kakor!

Det var det hela


www.myspace.com/architectsuk



www.myspace.com/underoath

Denna vecka har börjat på ett tämligen inspirerande vis. I tisdags, dvs igår, hade vi en gästföreläsning av Putte Svensson, en av Hultsfredsfestivalens grundare och VD för Rockparty. Jag vet inte om han var naiv (kanske är det jag?), men enligt honom lät eventskapandet väldigt simpelt. Kanske är det för att många sätter upp spärrar i sina huvuden när de tänkt planera ett evenemang, istället för att bara köra på det! Det var nog det sistnämnda han ville sporra oss till.

Idag var det redovisning för gruppuppgift 2 i Music & Event Management. Den gick ut på att vi skulle bygga en plan för digital marknadsföring för valfritt band. Jag är så fruktansvärt glad över teknikutvecklingen som försett oss med så många nya marknadsföringsmöjligheter. Är fruktansvärt sugen på att börja jobba med promotion på allvar.

Solen har varit ett faktum hela veckan so far, och för varje droppe smält snö smälter även mitt frusna hjärta. Hahah, nej men allvarligt, jag blir lycklig inombords. Snart kan man gå omkring och vara fri från kyla och icke nedtyngd av miljarder lager kläder. Snart sitter man utomhus och dricker öl i gott sällskap och tar sin longboard till stranden. Och mina festivalkänslor har nog aldrig varit större. Suget ökar för varje dag som går, och det blir inte bättre av att hultsfreds grönska mer och mer blottas under den smältande snön. Nästan så man skulle ta och koka ihop en förfestival på festivalområdet i juni! Det är en idé som tåls att tänkas på!

Nu är det back to business (dvs sova) som gäller


Camp soptipp/Kött e gött - 08


Camp soptipp @ night


Lådbilsrace -08


Hultsfredsfestivalen -09

Här sitts det, med ett litet glas rödvin och ett halvt öga på Notting Hill. Fredrik springer omkring och jagar Zazzas hund Smurfan som är lite av en motsats till Doris. Vi är då inte vana vid en stor hund som springer omkring ätandes av allt och skällandes. Nu dricker hon ur en kastrull i slasken.

Börjar nu gaska upp mig från i torsdags. Igår hade jag en helt obeskrivlig bakfylla att jag börjar tänka att jag inte ska dricka något med en halt av alkohol förän i slutet av mars då sista tentan gått av stapeln.

Torsdagen var fruktansvärt värd dock. Bokade bandet Shotgun Crackers från Rimbo/Norrtälje till Metropol. Om ni inte hört bandet så lär ni ska kolla in dem här, annars går ni miste om något riktigt gott.

Sökte som nyckelfunktionär i artistservice idag till Peace & Love 2010 och känner att det hade vart kul att få jobbet. Får väl återkomma om den biten om några dagar. Hoppas för övrigt att det dyker upp några mer roliga jobb i sommar. Metaltown hade ju vart något t.ex.

Nu skall jag göra något annat

Fred och kärlek och annat sånt mysigt!

Denna helgen har vart skön, bra, konstig, skum, nice osv. I fredags vaknade jag upp och tog mig en tripp till stan Falkenberg city för att handla in en grej eller två. Dvs, jag köpte en piercing som inte funka och en töjning som jag tappade dagen efter. Köpte även ett par nya converse till mig själv i födelsedagspresent.

På eftermiddagen begav jag mig till Kungsbacka i The Walk-pojkarnas sällskap. 2:a deltävlingen av Rockkarusellen skulle gå av stapeln på Elektronen, och bandet kammade hem bra poäng. Det var en spelning väl gjord av dem.

I lördags firades min födelsedag med räkmackor, princesstårta och kakor. Sedan stack jag, Jenna och Mr. Baltzer på förfest och (addera några personer) gjorde stan. Det känns helt sjukt att man uppskattar en utekväll på Zätas mitt i vintern i Falkenberg! Har väl Hultsfred att tacka för detta. Kvällen avslutades med pizza och hockeyvinst för Finland.

Söndagen var nog den segaste dagen på ett tag. Bakfyllan undkom jag, men jag led av en allt större trötthet. På kvällen orkade jag dock ta mig utanför dörren, hälsade på hos familjen Wallenäs (drack kaffe och spelade några parti UNO) och va en sväng i Slöinge för att heja på Räven.

Måndag var det ignorering av plugg, thaimat, jesper.nu och äta allt i hela världen som gällde.

Nu sitter jag åter här på krösatåget, fast nu på väg i motsatt riktning. Som matsäck har jag en kall toast från statoil, en kall friscoburgare från Max, ett äpple, en ost och ca en miljard kakor som min syster varit god nog att baka till mig. Kan ju tillägga att hon gör jordens godaste kakor, och de blir bara bättre I tell ya!

Vill avsluta dagens inlägg med att tacka alla involverade i min helg. Jag hoppas att ni hade det lika bra som jag.




The Walk.

Besök deras myspace, dock under uppdatering och konstruktion. Nya låtar är även upcoming, I will tell WHEN.

Hejohå!

Sitter på tåget med Hugoboy, på vägen mot Halmstad och sen mot hemlandet Falkenberg. Vilka förväntningar jag än hade så är de nu borta. Iallafall allt förutom matbiten. Åja, det kommer garanterat bli mat. En fågel viskade något om räkmackor och massa bakverk. Har heller inte gett upp hoppet om tårta!

Den här dagen har vart udda. Den började kl 04:00 när jag vandrade ner för trappen för att se på Finland-Tjeckien. I slutet av tredje perioden får Lejonen in 2 mål och vinner, oh joy! Mina klasskompanjoner var inte lika glada när jag gned Sveriges förlust senare samma morgon i deras ansikten lite försiktigt. Finland alltså vidare, Sverige ute.

Efter matchen, ca 06:20, var jag faktiskt hurtig nog och stack till simhallen och körde 1000 meter morgonbad. Tro det eller ej, men det var fruktansvärt mysigt. Halvmörk simhall, tända ljus och sedan (det bästa) en tom bastu OCH ångbastu till mitt förfogande.

På förmiddagen var det också lite skola, men det räknas typ inte.

Hade nog gärna skrivit lite mer, men jag börjar bli lite illamående. Inget X2000 dethär direkt.

Kan avsluta med att säga att den här dagen har varit sjukt dynamisk. Blandad som få. Tung och lättsam. Vet egentligen inte vad jag ska säga om den. Det är väl egentligen upp till le finale hur dagen kommer att bli. Avslutningen får ta och avgöra. Och som sagt, jag har inga förväntningar.

J.

Idag var en praaa dag! Solen hälsade på hela dagen och beställningen från junkyard trillade in. Nu är jag en zipcrew och 2 t-shirtar rikare minsann! Trillar in gör också löningen, dvs lånet, imorgon.
Antar att allt känns lite lättare och finare när jag vet att jag imorgon kommer att sätta mig på krösatåget på väg hem till Falkenberg över helgen. Det behöver jag. Om det är några som helst komplikationer med tågen så kommer jag antagligen att mörda någon.
Det jag egentligen ville säga med dethär inlägget är väl egentligen att jag är välmående och är mer än redo för denna helgen, och öppnar mina armar för allt den har att erbjuda. Sen ska jag försöka äta så gott som möjligt också.



P.O.

Jag saknar dig mycket, lillasyster min.

Jag vet inte ens när eller var denna bilden är dagen. Fick den av far, så det är antagligen han som står bakom kameran.

Jag har en del minnen från när vi var små, men vi bråkade så mycket att det inte känns som oss. Ibland känns det som om barndomen bara var en dröm. Livet innan Falkenberg känns otroligt avlägset. Eller åtminstone innan sommaren 09 då jag träffade min gamla "bästis" Oskar från lågstadiet. Vi tog en nostalgitripp runt Brunna, och minnena bara sköljde över mig som stora, varma sommarvågor. Vår gamla lägenhet (kikade in i mitt ex-rum genom fönstret), Sopnedkastet där vi lekte "burken" (pantgömme på andra språk), kiosken, skolan, Hagan, dagis, Coop. och LILLSJÖN!

Vi var också på Jakobsbergs galleria för att shoppa badkläder till en spontan badtripp. Där handlade vi alltid julklappar på den gamla tiden. Gallerian kändes ofantligt mycket mindre nu. Men minnena av Glitter, mjukglass och inte minst Godisaffären blev allt större.

Det var en day to remember, nästintill magisk. Jag skulle vilja gå runt där, i våra gamla hoods, någon dag med min syster och bara minnas allt.

Sitter i klassrummet en varm sommardag. Vi har två gästföreläsare från musikbranschen och jag har precis doppat hela huvudet i en fontän för att svalka av mig. Vi får en uppgift av föreläsarna, men jag åker med en av dem på ett möte för att få in en fot i branschen. Han kör en cabbe genom Stockholm, jag är livrädd. Han är en galning och kör nästan över en mamma och barnvagnen hon skjuter framför sig. Plötsligt stannar vi och han berättar att han vill att jag ska träffa någon. Min tonåriga son som jag inte ens visste fanns. Han är lång och mörkhårig. Bruna ögon har han med. Jag står och undrar hur min son inte liknar mig alls, jag är ju blåögd och blond. Detta får jag dock svar på, när jag senare följer mig själv utanför min kropp ser jag att även jag har utländskt påbrå. Vi är tydligen från mellanöstern.
Sonen tar med mig till en stor terass på en byggnad. Där sitter resten av släkten som jag aldrig träffat. Farfar, morfar, farbröder, kusiner. Max 10 personer. Vi sätter oss ner, men familjen vägrar att ta emot mig. De tycker att jag borde ta tag i mitt liv och avfärdar helt mitt karriärval. Ju längre tiden går desto fler förolämpningar slungas mot mig. Jag blir kränkt och ledsen och reser mig för att gå. På väg ut från byggnaden ser jag min son resa sig och slå den gamle mannen (farfar, morfar?) i huvudet med ett hårt avlångt föremål. Han måste ha dött. Min son följer med mig ut, men situationen är nu mycket värre. Familjen tål inte att tonårspojken tagit den gamle mannens liv, och snart är en av kusinerna bakom oss med en kulspruta. Han ögon utstrålar inget annat än rent hat. Han börjar skjuta mot oss, min son blir träffad först. Förtvivlat får jag tag på en träklubba men även jag känner kulorna tränga in genom min hud. Jag försöker kasta klubban på mannen med kulsprutan, men krafterna sviker. Jag ser min son falla ner till golvet, och snart gör jag honom sällskap. Jag vaknade innan jag slog i marken.

Mina drömmar har vart ganska jobbiga på sistone. I natt var inget undantag.

Det är så många människor jag saknar. Så många att jag har svårt att hålla koll på vilka de egentligen är. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vem det är jag saknar för stunden, men jag känner ändå denna saknad inombords. Olyckligtvis vet jag inte vem eller vilka som skulle fylla detta hål av saknad. Kanske är det inte ens en specifik person, kanske har jag inte ens träffat människan än.
Alla mina närmaste, eller de som varit det under åren, är utspridda överallt runt omkring världen. Människor som förr brukade va så nära. Det kanske är min uppgift att just nu skapa nya starka relationer med människor, men de fyller väl inte upp tomrummet de andra lämnat? Och problemet ökar ännu mer när man skiljs från dessa också. Ju fler nära vänner man har, desto fler avsked blir det. Och avsked, det är något jag har haft min del av. Jag hatar dem.
Jag låter sorglig, jag vet, men jag saknar verkligen så många människor i mitt liv, även fast det kryllar av folk runtomkring mig. Det är svårt när inte ens jag själv vet exakt vad jag behöver.. eller vem. "Vad" tar inte bort ensamhet hos en människa, jag är säker på att det är "vem". Jag vill inte vara ensam mer.

People always leave

Skulle sätta mig ner och äntligen börja dra mitt strå till stacken i grupparbetet som ska redovisas på måndag. Självklart är hemsidan jag behöver gjord av skit.

I tisdags blev Jonna bestämt lite äldre, hela 21 laxår är jag fylld. Födelsedagar ska alltid vara så sjukt hypade, de var faktiskt mycket roligare när man var liten. I år var första året jag inte firade med tårta. Men vad gör det, jag hade ju fina vänner som lagade mat. Jag tänker nog faktiskt ta det där lite mer detaljerat, bara den viktiga biten: Stina gjorde rödbetsbiffar, fetaostsås och rotfrukter i ugnen. Senare gjorde Fredrik, nya roomien, banana pancakes med chokladsås. Allt var ljuvligt. Helt enkelt.
När vi inte åt gick vi till Valhall och kollade på bion Metropia (cool) och spelade spel. Presenter fick jag också, hela två stycken!



Förra året hade jag och Gustav brak-kalas. Det var brak.

Varför tänker jag på dig?
Allt oftare. Du förtjänar det inte, ändå kan jag inte släppa det. Kanske är det bara tillfälligt, kanske är jag bara desperat? Nä jag är definitivt inte desperat. Men vad är det? Detaljrika tankar övergår i drömmar som jag är rädd ska fästa sig som en möjlig verklighet i mitt huvud. Du nästlar dig in, som en drog äter du upp mig inifrån och lämnar mig när jag behöver dig som mest. Tro inte att jag snackar om hjärtat, utan det är min hjärna du muckar med. Jag förstår mig inte på dig, vad du vill och hur du tänker. Jag kan läsa dig som en öppen bok, men ibland verkar det som om att andra sidor har stoppats in där gamla slitits ut. Du är konstig. Det är du. Men jag måste nog vara ännu konstigare, när min hjärna blir så uppfylld av tankar, drömmar och diverse information att jag ibland tappar bort mig själv och mina principer.

Kanske är det för få timmar av sömn, kanske är det för helgens förlust av hjärnceller, kanske för att klockan är halv ett på natten, kanske för att det är så mycket som pågår i mitt liv, kanske för att jag lever på ett sätt som jag inte är van vid. Kanske är det därför jag ena sekunden söker stabilitet och desperat söker närhet (kärlek?), och andra sekunden helt vill vara för mig själv och göra min grej.

Hur älskar man någon man hatar? Hur hatar man någon man älskar?

A moment of weakness. Ensam är stark.

Jag önskar att jag kunde komma ihåg mer detaljer från drömmen jag hade inatt. Det var krig, men jag minns inte varför. Och nej, det var inget krig med pansarvagnar och maskinvapen, utan med pilbågar och svärd. Jag minns inte vilka jag slogs för eller hur motståndarna såg ut. Kommer bara ihåg att de var onda.
Jag sitter på huk med ryggen mot ett plank, snett bakom mig står fienden och skjuter pilar. Vi är i underläge och folk i min närhet dör. Snart har motsåndarna lyckats ta sig fram bland oss, och dödar alla i deras närhet. När jag inser att jag inte längre sitter i säkerhet får jag en pil snett genom halsen. Den går in genom vänstra sidan och ut genom högra. På något underligt sätt har pilen missat strupen för jag kan fortfarande andas och prata, men det blir suddigt framför ögonen. I dimman ser jag min syster bli skadad ute på fältet och en man närmar sig, backandes mot mig. Han tar ingen notis om mig, han tror att jag är död. Jag sitter ner och ser männen skada min syster, men orkar inte med att hjälplösheten ska skölja över mig. Jag griper den intet ont anande, backande mannens spjut och hugger honom i ryggen. Därefter lyckas jag döda ytterligare 2 män genom att kasta spjut på dem. Min syster blir fri och förblir vid liv. Sen händer något episkt, vi kommer till en storslagen plats men därifrån minns jag inget förutom känslan av atmosfären, mörkblå färg och ett skimrande.

Min syster heter Jenna, Jenna heter hon. Jenna vill att jag ska skriva nytt, och så får väl bli. Även om jag inte har mest tid i världen bland böcker och anteckningar.

Tiden här har gått så otroligt fort, fast ändå känns det som om att man har hunnit va med om en hel del. Har bland annat varit i Stockholm och gjort en intervju i studiesyfte, varit med om en fenomenal Rookiefestival, druckit mig full några gånger, hängt på metropol, i Kalmar, några gånger hemma.. Pluggandet får inte heller utelämnas, detta är dock kanske inte så roligt att läsa eller skriva om, så vi sparar på den.

Julen är på god väg, nästa vecka åks det hem. En förväntansfull Jonna är jag, det är näst intill obeskrivligt underbart att få träffa alla vänner och nära, kära.. tja kanske till och med okära. Vi får se.

Tyvärr kan man inte få allt. All min förväntansfullhet och glada spirits tyngs med jämna mellanrum ner av tunga tankar, filosofier och självdestruktivitet. Jag undrar om någon har forskat i varför två dagar kan se så olika ut psykiskt och humörmässigt. Hur kan en person vara så otroligt dynamisk mentalt? Hur kan man ha så många personligheter, vart kommer dom ifrån?

Hursomhelst, jag är mer än glad för alla sköna människor jag under hösten har lärt känna samt överlycklig för alla gamla nissar som saknar mig därhemma. Nyår ska bli äg mina vänner,  Happy times!

Detta inlägget får sluta här, då jag har en diarrélidande Doris-hund som krafsar på ytterdörren och behöver göra sina dagliga behov.

Har ni tid över så lyssna på Trains med Porcupine Tree.

Hallå vilken vecka!
I tisdags var vi i Kalmar och kollade in skolan och staden. Vi gjorde aktiviteter, sjöng på mumin (med egen text), sjöng hejar-ramsor och drack öl. Vid 22 åkte vi tillbaka till Hultsfred då vi var taggade på efterfest hos en tvåa. Trodde vi! Det visade sig att det bara var jag, Tommy, Anders och Martin som var taggade i ettan. Men det var trevligt.
I onsdags hade vi fyllebrännboll mot tvåorna. Vår insats var topp, så jag tror att tvåorna inte hade helt rent mjöl i påsen när det visade sig att de "vann". Efter sportsligheterna stack några av oss till Martin på tårta och vattenpipa (han fyllde år), sen drog vi till Stålhagen på fest hos 2 i min klass. Det var förbannat kul måste jag ta och erkänna.
Torsdagen var rätt lugn, hann packa upp min resväska och göra annat som jag inte har haft tid med innan. Försökte hitta till rockpartys försäljning av möbler med John, Daniel och Pellan... vi hittade aldrig vilket jag inte förstår. Hur stort är Hultsfred? Helt omöjligt. Efter det vart det 7kamp.
Igår däremot, då var det maskerad och inte helt folktomt på festen om man säger så. Temat var "kom som en sång" och jag var "Clocks" med Coldplay.

Lägger upp lite bilder och sånt när jag orkar.. nu funderar jag allvarligt om jag inte ska dra på dagfesten som började för 50 min sen..

Pis

Hej. Nu är det new life #1 för mig igen. Flyttade till Hultsfred igår kväll och idag har jag haft min allra första dag som nolla på Musik & Event Managementprogrammet.
Dagen började klockan 13:00 med upprop och information. Sen hann man nätt och jämt handla och hem innan man skulle dra tillbaka till skolan för att dra på stadsvandring. Så med lila band på skallarna (med våra namn på) drog vi runt på en runda som slutade på en grillfest hos en tvåa vid namn Timmy. Hemskt trevligt var det och min roomie "Pellan" blev lite snurrig. Nu sitter hon i rummet mittemot och lyssnar på pop samtidigt som hon försöker skriva till sina vänner via datorn. "Faaan jag råkar slå på capslock hela tiden".

Imorgon ska vi upp tidigt för att åka till Kalmar där vi ska på välkomstceremoni, stadsvandring, pubkväll och dylikt. Snackade med en kille som gick i tvåan innan, han avslöjade att det kommer vara mycker sång och overaller med. Ska bli intressant att se!

För övrigt så verkar min klass softa än så länge.. vi är 50 pers och de flesta har vart schyssta hittills.

Jobbigaste med det här nya livet är att man har lämnat det gamla, eller iaf de personer som stod en närmast.
Kommer aldrig glömma de 6 månader mitt nuvarande ex gav mig, och hans familj kommer alltid äga en stor del av mitt hjärta.

Du vet att du är värd <3

Life goes on

Jag är otroligt förvirrad för ögonblicket. Är det av en anledning eller är det mina egna tankar som spökar? Jag vet inte, jag vet inget.. förutom att jag vill att känslan ska långt bort från min åsyn.

Jag kom på att det är förjävligt när folk säger saker som de inte menar, det har hänt mig förr och man känner sig så otroligt lurad. Jag hoppas att ingen av er som läser gör detta. Det är mycket bättre att säga sanningen till folk än att de på efterhand får reda på ens sanna åsikt. Detta gäller alla tillfällen.

Jag är inte den typen av person, men just nu skulle jag behöva lite bekräftelse känner jag. Min självkänsla har fått relativt mycket stryk de senaste dagarna.. fast sånt ska man väl heller inte erkänna. Erkänna kan jag också att jag avskyr att visa mig svag. Tror seriöst att folk kan tycka sämre om mig då.

Men nu ska jag sluta lasta av mig tankar här. Önskar jag hade kunnat göra det någon annanstans.