JonnaLP

Jag sitter på mitt rum i huset hos far i huvudstaden. Brevid mig brinner ett ljus i en röd glasskål som utstrålar värme, värme som jag inte känner. Mitt rum är kallt tjufyrasju och snöstormen som pågår utomhus gör det inte varmare. Om man bortser från kylan så är jag otroligt lycklig över snön som har fallit hela helgen, vem hade trott att vi skulle få världens vinterland lapland style här i november. Jag är helt förbryllad, och känner mig som den 10-åriga flicka jag en gång var. Vill bara ha snöbollskrig, åka pulka och överhuvudaget vara lika bekymmerlös som man var då.
   För exakt en vecka sedan hade jag precis stigit på tåget från Falkenbergs station till Göteborg för att återvända till Stockholm. Jag hade en riktigt bra weekend i hemmastaden Falkenberg där jag fick en hel hög kära återseenden. Jag saknar folk, men nu när jag har varit där och sett att allt är sig likt så känns det mycket bättre. Jag vet att mina vänner (än så länge) finns kvar, och jag vet att jag kommer att återvända igen om en månad då det är jul.
   Tanken på jul värmer mitt hjärta och berör mig ordentligt som alltid. Samhörighet, värme och kärlek gestaltas i små tomtegubbar, festmåltider och presenter i färgglada papper och snören. Doften av gran. Doften av gris. Det är en underbar högtid. Hoppas den alltid förblir det.

Last christmas I gave you my heart, but the very next day you gave it away

en av de smörigaste julsångerna ever.. men, God knows, jag gillar inte déjà vu