Pissar du på mig så pissar jag på dig. Pissdag.

När jag vaknade igår morse så undrade jag någon sekund varför jag mådde så dåligt, men när jag såg alla ihopknycklade toapappersbitar som låg omkring hela golvet blev jag snabbt påminnd om nattens nyhet. Fan också. Fan fan fan! Hela dagen blev pissig. Hur ska jag orka ta mig igenom dethär igen? Ni, särskilt du, kan inte ana hur illa det faktiskt känns. Mitt ordförråd är inte tillräckligt utvecklat för att jag någonsin ska kunna förklara för er.
   Inte nog med det så har all snö försvunnit, bortsett från de få fläckarna som ligger vid vägkanterna och plågas av förbipasserande bilars avgaser. 15 cm snö bortblåst på en dag, likaså lyckan du fyllde mig med.
   För att ha annat och tänka på så var jag förövrigt på konferens igår om Riksbankens prognoser över hur den finansiella krisen ska påverka Sverige och Världen under de två kommande åren och om nyheter för småföretagare, vilket var det mest stimulerande jag har gjort på nån månad. Jag var även och käkade någon slags julmat på märsta byggcenter för företagets del. Den billiga skolmats-skinkan och eldorado musten var väl inte så mycket att hurra för, men årets första glögg var både efterlängtad och god.
  
I think I'm the first one to say that I wish I could turn ahead time

Winterland

Jag sitter på mitt rum i huset hos far i huvudstaden. Brevid mig brinner ett ljus i en röd glasskål som utstrålar värme, värme som jag inte känner. Mitt rum är kallt tjufyrasju och snöstormen som pågår utomhus gör det inte varmare. Om man bortser från kylan så är jag otroligt lycklig över snön som har fallit hela helgen, vem hade trott att vi skulle få världens vinterland lapland style här i november. Jag är helt förbryllad, och känner mig som den 10-åriga flicka jag en gång var. Vill bara ha snöbollskrig, åka pulka och överhuvudaget vara lika bekymmerlös som man var då.
   För exakt en vecka sedan hade jag precis stigit på tåget från Falkenbergs station till Göteborg för att återvända till Stockholm. Jag hade en riktigt bra weekend i hemmastaden Falkenberg där jag fick en hel hög kära återseenden. Jag saknar folk, men nu när jag har varit där och sett att allt är sig likt så känns det mycket bättre. Jag vet att mina vänner (än så länge) finns kvar, och jag vet att jag kommer att återvända igen om en månad då det är jul.
   Tanken på jul värmer mitt hjärta och berör mig ordentligt som alltid. Samhörighet, värme och kärlek gestaltas i små tomtegubbar, festmåltider och presenter i färgglada papper och snören. Doften av gran. Doften av gris. Det är en underbar högtid. Hoppas den alltid förblir det.

Last christmas I gave you my heart, but the very next day you gave it away

en av de smörigaste julsångerna ever.. men, God knows, jag gillar inte déjà vu

RSS 2.0