JonnaLP

Nu ska jag vidröra ett fenomen vars perfektionism och emotionella beröring jag inte kan beskriva med mina bara ord. Björk har gjort en låt som kommer att användas i den nya Muminfilmen (i 3D), "Mumintrollen och Kometjakten", och jag skulle kunna skriva en hel roman om hur detta får mig att känna. Det tänker jag visserligen inte göra, men denna bit av kultur gör mig så stolt över att vara från Norden. Detta är så bra att jag inte kan andas.

God morgon,

En ganska bra morgon med tanke på att detta är FML-veckan of doom. Sitter och taggar muntlig redovisning till Last View's rykande färska debutalbum. Den är så färsk att den inte ens kommit ut än, men snart! Lägg namnet på minnet, för om du gillar hård rockmusik och att slåss så kommer du inte bli besviken. Jag är ärligt talat lite rädd att jag kommer vara överladdad på redovisningen, så ge mig en bomb så jag får spränga något.

Den var jag idag. Den som tränar trots relativt hårt festande dagen innan. Som alla andra bakisar inte vill ha något att göra med för att slippa sin egna ångest. Den som folk hatar att se på väg hem från bakispizzan, när hon/han traskar hurtigt till gymmet. Jag va sådär äckligt duktig och tog mig ett ganska bra träningspass på Friskis & Svettis där jag numera har medlemskort. Det kändes bra som fasen! Idag har jag inte vart sur, arg eller ledsen en enda gång. HUR LJUVLIGT ÄR INTE DET? Bra dag.

Har nu bott ett par dagar i Kalmar, och jag gillar det! Vad jag inte gillar är alla pengar jag spenderat på utemat, men det är en annan historia.

Jag vill tacka Hultsfred för min tid, det var både en mörk men mycket ljus upplevelse. Jag vill även tacka de vänner som tagit sig tid till att komma och hälsa på (även fast jag i något fall fick locka med en spelning). Jag skriver ner dem härnäst, mestadels för att jag kan komma tillbaka till detta inlägg och minnas de stunder.

Jenna Lohi Peltola (x3), Erika Wallenäs, Henrik Tidelund, Gustav Carlsson, Fredrik Baltzer, Charlie Pelland, Henrik Wallenäs, Peter Wallenäs, Thom Karlsson, Svante Carlsson, Robin Palm, Petter Söderby, Yatta Gunnarsson, Andy Sköld och Erik Rojder Thonäng.

Nu fortsätter jag med mitt liv.

Sista veckan i Hultsfred nu, det ska bli så otroligt nice att flytta. Nya miljöer, människor och möjligheter.
Förra veckan kollade jag och min kompanjon in vår nya stad och kom snabbt överens om att göra en pakt för att på bästa möjliga vis ta till vara på det Kalmar har att erbjuda. För att förgylla vår tid samt försöka växa som människor ingick vi en pakt som går ut på att båda måste ta initiativ till minst en dejt tillsammans med en okänd person varje termin i Kalmar. Detta blir intressant då dating är ett rätt främmande fenomen både för oss och rent allmänt i Sverige. Har jag någonsin tagit en fika på tu man hand med någon jag inte tidigare skapat bekantskap med?

Förra veckan hade jag min första lektion i Kalmar, opponering av B-uppsats. Helt okej. Sedan tog jag farväl av några vänner i trean som nu åker iväg på praktik för att sedan avsluta denna utbildning. Det var vemodigare än väntat.
Jag tror dock inte på farväl, man håller kontakten med de man vill ha i sitt liv, och av min erfarenhet så är oddsen rätt stor att man alltid kommer att stöta på varann någon gång, någonstans. Om det är en slump eller ödet orkar jag inte filosofera i nu.

För att slå ihjäl den sista tiden här i Hultsfred har jag laddat ner antagligen världens bästa peka- & klickaspel, The Longest Journey, för andra gången i mitt liv. Sjukt bra story och totalt beroendeframkallande. Har du lite tid över så rekommenderar jag att ladda ner denna verklighetsflykt HÄR.

Kolla in trailern nedan om övertalning behövs eller om du vill tagga medan spelet installeras.



Förresten, vissa samtal och promenader från punkt A till punkt B kan vara rätt sega att titta på. Då snabbspolar man på Esc. Have fun, I know I will!

Konstigaste början på slutet av min tid i Hultsfred. Kom hit i fredagskväll med bilen och gick ganska omedelbart iväg på festligheter på Barrvägen 7B. Vi var dock inte många som festade och kvällen slutade med filmen "Into the wild" (soundtracket är så sinnessjukt bra, älskar Eddie Vedder) och sömn.

Lördagen var knäpp, oanalyserbar. Sen somnade jag på soffan vid 18tiden och vaknade upp vid midnatt för att nu sitta uppe med ett uppochnervänt dygn som för längesen borde varit tillbakavänt.

I bilen på väg till Hultsfred i fredags rattade jag vid ett tillfälle in p3 live och där smällde tonerna av Erik Hassles "Hurtful" till mig på något obehagligt behagligt sätt. Varför har jag en sån intim känsla till den låten helt plötsligt? Jag har försökt analysera och diagnostera detta, men det har endast resulterat i spekulationer. Har jag festat med någon särskild på sistone och lyssnat på denna låten? Vem är han isf? Eller är det så att jag associerar just denna låt med en person för hans och Erik Hassles slående likhet? Det är uppenbart att dessa tankar leder till en viss person, däremot är det inte så uppenbart varför. Jag känner honom inte men han är en riktigt fin person. Och ganska otippad. Men ändå inte. Eller?

Hoppas det är en fas, för det går inte ihop. Fast ändå ringer ett citat jag snappat upp någonstans kontinuerligt i mitt huvud. "Om man känner en attraktion så är den ofta ömsesidig".

Min julkänsla jagades bort. Det är nog för sent att hinna få tillbaka den till imorgon

"Du vet när man går och lägger sig, det blir ju aldrig helt tyst utan det låter alltid i öronen, det finns alltid något där. Men efter olyckan, när allt var över och allt hade stannat.. jag har aldrig upplevt en sådan tystnad"

Gillar man Gorillaz såsom jag så kan det vara värt att veta att de har en julkalender som är lite halvhäftig. Det har viskats om att de kommer att släppa videon till en exklusiv singel på julafton där, och hela albumet kommer gå att laddas ner gratis på juldagen. Albumet görs/har gjorts under deras turné och om jag inte minns fel så nämndes det något om att den var skriven på en iPad.



Kom direkt till kalendern genom att klicka HÄR. Var god.

Alla borde ta tillfället i akt och bete sig emot samhällets (och sina egna) normer samt kulturella mönster då och då.

Idag överraskade jag mig själv med att bjuda in en dörrknackande kille från Prag som ville sälja sina målningar för att få studiepengar. Första reaktionen när en försäljare tar kontakt med en på ett personligt plan är oftast att ta avstånd. Ordet "nej" ligger färdig på tungan för att användas. Men idag var jag lätt road av tanken att bjuda in denna främling för att visa sina teckningar. Vi småpratade lite smått om studier och andra vardagliga fenomen, och denna mellanmänskliga 10-minuters-interaktion slutade med att jag faktiskt köpte en fin blyertsteckning med två bedjande händer.

Detta är en uppmaning till alla att ge människor en chans. Nu kanske man inte ska gå med på att lyssna på världens alla försäljare, utan man märker ganska snabbt vad människan är för en typ. I detta fall märkte jag genast att Daniel, vilket var hans namn, var en ärlig och osliskig människa som tagit en väns råd att försöka sälja sina fina bilder.

Detta var alltså dagens goda gärning, inte bara till honom utan medvetet och undermedvetet även till mig. Det medvetna var tavlan som jag köpte till mig själv, det undermedvetna var den livsglädje jag fick av att bryta mitt vardagliga mönster här i Hultsfred. Att han kom hit blev som en påminnelse om att livet är oförutsägbart och fullt av överraskningar. I både små som stora skalor.

Tack.

.. att se två av sina ex interagera på facebook.

Jag måste ändå säga att det känns lite skruvat att två människor som båda varit viktiga i mitt liv och tidigare vägrat ens kolla på varandra nu har en bättre relation till varann än vad de har till mig. Det suger att, även om saker och ting slutat (relativt) väl mellan oss i båda fallen, känna sig lämnad utanför endast observerandes när ni två kan ha en mer ärlig relation till varann när jag förr varit så nära. Nu är jag mil bort, inte bara bokstavligt talat. Så orättvist långt borta. Är det verkligen ett pris som måste betalas när man ingår och utgår ett förhållande? Jag ska aldrig mer bli tillsammans med någon om det innebär att en underbar vänskap går förlorad.

Kyckling på fredag, det enda jag vill ha.

Fast det bli la inge me det. Istället blir det (typ) vår sista fest i Hultsfred innan vi drar oss ner till Kalmar för att fortsätta våra studier efter jul. Själva fiaskot är väl ändå att de flesta i min klass redan har stuckit så vi blir inte många, utan festen kommer mestadels bestå av nya ettor. Inge fel med det, men det är lite trist att splittras såhär plötsligt.

Hursomhelst, det vankas maskerad och vi alla festdeltagare har fått roller tilldelade från festfixarna. Jag har fått äran att vara den helt och hållet exeptionella skådespelerskan Helena Bonham Carter, min favorit. Hennes roll har jag valt själv, och jag kan läcka till er bara att jag tänker vara Bellatrix Lestrange från Harry Potter. Inatt har jag sovit med hela huvudet fullt med flätor för att få bukt med mitt raka hår. Känner mig som en rastafari.

Jag älskhatar Bellatrix. Hatar henne av hela mitt hjärta i boken, därför tyckte jag att det var väldigt orättvist att det var just Bonham Carter som tillsattes till hennes roll i filmen. Hon är ju så cool. Så vad ska man göra, hade antagligen inte gått att hitta någon bättre, jag får fortsätta med denna emotionellt skruvade relation till henne.

Ha en riktigt awesome fredag alla ni!

Halluu!



På www.patriciaaxelsson.blogg.se kan man varje dag fram till julafton vara med i utlottningen av många fina presenter i hennes adventskalender. I dagens lucka är det ett nattlinne från Toplady i storlek one size.


Kör hårt!

Julen är en högtid för älskande människor.

Det närmar sig. Bara en och en halv vecka kvar att slå ihjäl här i Smålands djupa och ack så mörka skogar. Förhoppningsvis är det denna tids- och kraftskrävande B-uppsats vi sysslar med nu som kommer att slå ihjäl tiden, fast det finns en stor risk att den slår ihjäl mig, om inte jag dödar den först. Jonna vs B-uppsats, to be continued..

Igår firades Finlands självständighetsdag med glögg och tjejigt filmmys. Vi tittade på Love Actually, faktiskt en helt okej cheesy julfilm. Den är behaglig och lätt, men lämnar en djup längtan efter sin andra hälft efteråt. Jobbigaste scenariot är när man inte ens har en smula förhoppning till julromans, men jag klagar inte så mycket ändå. Jag har min familj. Familjer.

Filmen fick mig dock att tänka tillbaka till en särskild person i mitt förflutna. Det är skumt hur man.. eller tja, jag.. lyckas bevara alla bra minnen och associationer till denna person. Eller så kanske det beror på att jag bara haft en enda djup kärleksrelation under julen så jag inte har något att jämföra med. Jag gillar det dock, att minnas och drömma.

För att inte bli helt miserabel så gäller det dock att vara realistisk. Tänka på alla de onekliga, negativa minnena, minnena om hur det egentligen var. Det finns en särskild nyårsafton och dess följder som alltid kommer att jaga mig och min tillit till denna särskilda person.

Slutligen vill jag tillägga att ALLA borde tänka på den verkliga innebörden av ord och deras värde. ÄLSKAR, HATAR, LOVAR och PERFEKTION. Sluta använda ord om ni inte menar dem. Deras värde går förlorat. Det LOVAR jag.

Ska sluta skriva med ingresser nu, ser ingen mening med det när det ändå är sjukt värt att läsa ALLT jag skriver.. eller?

Idag har vart en lat dag. Igår var det fest eftersom vi gjorde tenta i speciell kontraktsrätt. Känns som en evighet sen. Denna dag har jag mest chillat runt på mitt rum, fast min närvaro har till största del varit i det oändliga internet. Var förbi Vimmerby och Mariannelund en sväng också och jagade bussen som Fanny skulle åka med. Bussen var hela tiden steget före så vi åkte hem.

Jag ska väl inte ordbajsa så mycket mer än att jag har gjort en stor del nya upptäckter idag. Och OJ så fina upptäckter sen! En är att Parkway Drive ska till Metaltown 2011 och att Kings Of Leon är bokade till både P&L samt Roskilde nästa sommar.

Den mest sköna upptäckten jag gjorde idag är Coldplays nya jullåt. Jag släckte alla lampor och såg igenom hela videon i fullscreen. 4:30 minuters nicehet. Gör det du också. Mitt tips för dagen.

Vid den här tiden av året blir jag alltid lika besatt av julkalendrar av alla former och färger. De mest beroendeframkallande är de man kan vinna saker i runtomkring på internet.

Inte nog med att jag gick upp extra tidigt imorse för att se första avsnittet av kalendern på SVT, utan nu har jag suttit vid datorn i två timmar, och grävt fram de mest värda kalendrarna att följa detta år. En av dem som jag tävlar i idag är den HÄR där man kan vinna en signerad bok med recept på kladdkakor. Helt och håller klippt och skuret för mig! Vet väl ni som känner mig iaf.

Jag har många laster.

Tillbaka i Hultsfred från Falkenberg. Bär fortfarande lite tyngd men allt är mycket bättre idag.
Mumford & Sons – Little Lion Man

Hade slumber party igår hos Gustav. Vi åt chips med dipp och kollade på Kenny VS Spenny, vilket är ett helt fantastiskt program! Gustav överlät sina skivor med 3 säsonger till mig. Han är en fin vän.

Imorse kl 05 körde vi genom kylan till Halmstad där G skulle jobba och jag skulle ta 05:51-tåget mot Nässjö och Hultsfred.

Väl framme möttes jag av nästan en meter högt snötäcke och en tjockt brunt kuvert från min mor innehållandes en chokladkalender, en chokladkaka, skrattande-ko-ostar, pepparmedwurst, mandelflarn, russin, kalle anka-tidningar och ett brev med 300 riksdaler i. Like.

Nu ska jag samla motivation och tentaplugga en timma.

(Ps. Glöm inte att lyssna på alla låtar jag länkar. De är bra jag svär!)