Love is all around.. eller?
Julen är en högtid för älskande människor.
Det närmar sig. Bara en och en halv vecka kvar att slå ihjäl här i Smålands djupa och ack så mörka skogar. Förhoppningsvis är det denna tids- och kraftskrävande B-uppsats vi sysslar med nu som kommer att slå ihjäl tiden, fast det finns en stor risk att den slår ihjäl mig, om inte jag dödar den först. Jonna vs B-uppsats, to be continued..
Igår firades Finlands självständighetsdag med glögg och tjejigt filmmys. Vi tittade på Love Actually, faktiskt en helt okej cheesy julfilm. Den är behaglig och lätt, men lämnar en djup längtan efter sin andra hälft efteråt. Jobbigaste scenariot är när man inte ens har en smula förhoppning till julromans, men jag klagar inte så mycket ändå. Jag har min familj. Familjer.
Filmen fick mig dock att tänka tillbaka till en särskild person i mitt förflutna. Det är skumt hur man.. eller tja, jag.. lyckas bevara alla bra minnen och associationer till denna person. Eller så kanske det beror på att jag bara haft en enda djup kärleksrelation under julen så jag inte har något att jämföra med. Jag gillar det dock, att minnas och drömma.
För att inte bli helt miserabel så gäller det dock att vara realistisk. Tänka på alla de onekliga, negativa minnena, minnena om hur det egentligen var. Det finns en särskild nyårsafton och dess följder som alltid kommer att jaga mig och min tillit till denna särskilda person.
Slutligen vill jag tillägga att ALLA borde tänka på den verkliga innebörden av ord och deras värde. ÄLSKAR, HATAR, LOVAR och PERFEKTION. Sluta använda ord om ni inte menar dem. Deras värde går förlorat. Det LOVAR jag.
Det närmar sig. Bara en och en halv vecka kvar att slå ihjäl här i Smålands djupa och ack så mörka skogar. Förhoppningsvis är det denna tids- och kraftskrävande B-uppsats vi sysslar med nu som kommer att slå ihjäl tiden, fast det finns en stor risk att den slår ihjäl mig, om inte jag dödar den först. Jonna vs B-uppsats, to be continued..
Igår firades Finlands självständighetsdag med glögg och tjejigt filmmys. Vi tittade på Love Actually, faktiskt en helt okej cheesy julfilm. Den är behaglig och lätt, men lämnar en djup längtan efter sin andra hälft efteråt. Jobbigaste scenariot är när man inte ens har en smula förhoppning till julromans, men jag klagar inte så mycket ändå. Jag har min familj. Familjer.
Filmen fick mig dock att tänka tillbaka till en särskild person i mitt förflutna. Det är skumt hur man.. eller tja, jag.. lyckas bevara alla bra minnen och associationer till denna person. Eller så kanske det beror på att jag bara haft en enda djup kärleksrelation under julen så jag inte har något att jämföra med. Jag gillar det dock, att minnas och drömma.
För att inte bli helt miserabel så gäller det dock att vara realistisk. Tänka på alla de onekliga, negativa minnena, minnena om hur det egentligen var. Det finns en särskild nyårsafton och dess följder som alltid kommer att jaga mig och min tillit till denna särskilda person.
Slutligen vill jag tillägga att ALLA borde tänka på den verkliga innebörden av ord och deras värde. ÄLSKAR, HATAR, LOVAR och PERFEKTION. Sluta använda ord om ni inte menar dem. Deras värde går förlorat. Det LOVAR jag.
Kommentarer
Trackback
